Det var ett riktigt busväder när jag gav mig iväg i förmiddags för att handla några julklappar.
På Ikea rådde näst intill julefrid. Jo, faktiskt. Om man är där precis när det öppnar i början av veckan så är det riktigt lugnt fortfarande.
Förutom julklappen som jag skulle köpa där, köpte jag några doftljus till mig själv. Jag älskar doftljus. Just nu är det ett brunt doftljus som doftar kanel och äpple som är min favorit. Annars brukar jag allra helst tända ljus som doftar vanilj.
Rabattkupongerna väller fram i direktreklamen nu för tiden. Allt för att locka oss att köpa. Jag behövde nya jeans och bestämde mig för att använda en rabattkupong på 30 % till ett eventuellt nytt jeansinköp.
Och äntligen hittade jag ett par jeans som satt som sydda till just mig. Det är praktiskt med jeans när man ska ut med en liten hund i vinterväder.
Nu är jag nästan helt klar med julklappsinköpen för i år. Jag köper inte så många julklappar längre. Det är barnen som får de flesta.
Sedan när jag kom hem kände jag mig trött. La mig i sängen med min lilla Mimmi. Jag tänkte bara slappa. Fast det tog inte lång stund förrän Mimmi och jag låg sida vid sida och snusade gott tillsammans. Jag kände mig så lycklig den stunden. Varje stund jag känner lycka eller glädje gör att jag känner mig ännu lyckligare och gladare. Även om det också kommer stunder när något minne får mina tårar att trilla nedför kinderna igen.
Jag drömde mycket inatt igen. Det kan bli så när man är mitt i ett sorgearbete. Det blir bättre, det vet jag.
Just nu hör jag "Fairytale from New York" spelas i köket. Yngsta dottern och hennes kille bakar lussekatter och pepparkakor här hemma ikväll. Snart kommer jag att känna alla ljuvliga juliga dofter av pepparkakskryddor och saffran. Och jag blir inte det minsta förvånad om jag får känna glädje och lycka en gång till denna dag.
Tack för denna dag!
Tack för livet!
