Efter ännu en natt på det vackra gamla hotellet med till exempel så här vackra blyinfattade fönster, blev det lite shopping igen. Leggingsen var ju så billiga! Till exempel. Och tonåringen ville shoppa lite till. Frukosten på hotellet fick vi i varsin brun påse som ställdes utanför dörren till hotellrummet klockan nio på morgonen. Påsen innehöll en croissantliknande bulle, en frukt, en energibar, en riktigt god ekologisk äppeljuice. Och så kunde man dricka té till om man ville det. Inte precis en stor frukostbuffé som hemma i Sverige, men den här frukosten var ändå mycket bättre än den vi fick varje morgon i London förra sommaren.
Så här stod de bruna frukostpåsarna utanför dörrarna till hotellrummen varje morgon klockan nio. Det här är inte dörren till vårt hotellrum. Vi fotograferade den därför att vi tyckte att den var så vacker. Senare den här dagen skulle vi få vårt andra hotellrum. Sviten. Den som vi skulle haft från början. Men först lite shopping till... det dök upp roliga skyltar och affärer på vägen...
Vegetariska skor... jo, det fanns en hel affär full av snygga skor som såg ut att vara gjorda i skinn men som troligen var gjorda av något växtmaterial. Om nu inte det var så att de vegetariska skorna gick att äta förutom att promenera i. Kanske något för hunden att tugga på, vem vet.
Den här affären var väl knappast barntillåten. "Lust" hette den och innehöll "lustfyllda" saker för vuxna, så att säga. Jag tror att ni förstår vad jag menar utan att jag specificerar det närmare. Jag tyckte att huset var så roligt, att man hade målat väggen prickig. Jag blev glad av att titta på de där prickarna!
Brighton är för övrigt känd för att vara den mest hbt-vänliga staden i hela England.
Vi tog en shoppingrunda i stadsdelen North Laines också den här dagen. Där finns det inga affärskedjor. Däremot många vintageaffärer och "independent stores". Här fanns precis HUR mycket som helst att titta på! Förundras över och det var en mycket kreativ miljö med så många källor till inspiration.
Hattar... fanns det också gott om. Jag letade efter en ny sommarhatt, men hittade ingen. Och de var ganska så dyra, hattarna också. Så jag behöll min gamla solhatt.
Och här fanns det kläder så att man kunde klä upp sig inför fotbolls-VM om man ville det. Jag skippade den affären också. Nöjde mig med att fönstershoppa.
Efter shoppingen var det dags att byta hotellrum. Till den svit som vi skulle haft från början egentligen. Bättre sent än aldrig... ett vackert rum var det. Med varmröda väggar, speglar och konstverk i asiatisk stil. Trägolv och högt i tak. Vi fick plötsligt gott om plats. Och lika plötsligt slapp vi bergsklättringen uppför alla trapporna varje gång vi kom hem till hotellet. Sviten låg längst ned på hotellets entréplan. Med havsutsikt från de två höga vackra fönstren.
Snabbt iväg med buss till det hus där äldsta dottern bott under sin tid i Brighton. Ett typiskt engelskt hus, smalt och högt. Med en fin liten innergård. Det var så roligt att få se hur hon hade bott. Samtidigt svårt att ta in att hon verkligen hade bott där i flera månader och jag hade inte haft en aning om hur hon hade det där. Mer än att hon hade trivts. Det var trivsamt där.
Medan äldsta dottern packade ihop sina grejer och städade sitt rum, talade jag med hennes "landlord" (ägaren av huset). Det var ett så intressant samtal att tiden flög iväg. Han var forskare vid ett universitet i London och forskade i vad som är anledningen till att vissa företag grupperar sig med de företag de gör. Enligt honom var skälen desamma som i alla mänskliga sammanhang; tillit och att där finns en relation mellan företagen.
Sedan gled samtalsämnena iväg och han var nyfiken på Sverige, visste att vi levde så mycket hälsosammare här än i England. Jag berättade om våra gym och om Friskis & Svettis och han häpnade när jag berättade att det är relativt normalt i Sverige att man motionerar kanske 2-3 gånger i veckan, ibland mer. Tydligen en stor skillnad där mellan Sverige och England, enligt honom.
Det blev som sagt ett långt och intressant samtal på engelska. När det var klart och vi gav oss iväg igen, kände jag att mitt huvud hade fått det det tålde. Jag var trött. Men döttrarna var pigga. De ville gå på spökvandring i de gamla Lanes-kvarteren. Och så klart blev det så då. Men jag kan inte säga att jag orkade ta till mig berättelserna under spökvandringen. Jag hängde med, men mer var det inte. Men de övriga som var med hade roligt och tyckte att de fick veta många mystiska och spöklika historier. Sanna eller inte.
Mannen som guidade och berättade var mycket duktig och levde sig verkligen in i det han berättade om, så mycket förstod jag. Han stod på en stege när han berättade. Han hade med sig en gammal väska, ibland slet han fram en kniv ur den och en gång tog han fram en dödskalle och höll upp. Sedan öppnade han den och den innehöll massor av slickepinnar som modiga barn fick varsin av. Jag fick ingen...
Här står jag och försöker lyssna på de rysliga och fasansfulla berättelserna men jag har gett upp, jag orkar inte. Jag bara står där och tittar. Där körde jag över min gräns för vad jag klarade, den dagen. Det var gott att krypa ned i sängen på hotellrummet. Jag somnade som en klubbad säl den kvällen också. Och så länge som man sover så gör det inget att man blir övertrött. Då vaknar man med nya krafter nästa dag igen. Och det gjorde jag.
Vad som hände dagen efter den här dagen ska jag berätta nästa gång här i bloggen. Välkomna att läsa! Nu börjar det närma sig hemresan, men vi hann uppleva en hel del till innan vi var hemma i Sverige igen.
