#Blogg100 - dag 1

Och jag har vacklat fram och tillbaka. Därför att Blogg100 börjar idag. Där har jag varit med nästan alla de år som den utmaningen funnits. Ibland har jag fått fram ett blogginlägg varje dag. Ibland inte.

Det är inte något krav att publicera ett inlägg varje dag för att vara med i Blogg100. Utan mer en tanke att man ska ha med sig sitt bloggande varje dag i sitt huvud. För att få igång sitt bloggande.

Varför jag tvekat i år är att jag bröt höger axel i vintras. Det har varit mycket smärta, stelhet och sugit massor av energi i flera månader nu. En smärta så stark att jag sett svart och inte kunnat tänka klart. Än är det inte helt läkt, men det blir bättre och bättre för varje vecka som går.

Alltså har min blogg varit väldigt stillsam den här vintern jämfört med hur mitt bloggande brukar se ut. Att jag nu väljer att vara med i Blogg100 är för att jag känner att jag har lust att vara med. Det kliar i fingrarna på mig av lust. Sedan får resultatet bli som det blir. Beroende på hur min förmåga att prestera är.

Jag bloggar om livet med allt vad det innebär. Ibland är det vardagsfilosofiska tankar ofta med inspiration från naturen. Ibland skriver jag om stressrelaterad ohälsa som jag själv har mycket lång erfarenhet av sedan jag fick utmattningssyndrom för 18 år sedan. Jag brinner för rättvisa och ett rättvist samhälle, vilket också brukar märkas i mitt bloggande till och från. Ibland dyker det upp en dikt här.

Jag försöker att skriva om det som vi människor har gemensamt. Som känslor, naturen, födelse, död och allt däremellan. Jag tror att det är genom att mötas i det som förenar oss oavsett ursprung, kön, ålder, yrke eller livssituation, som vi får till verkliga möten mellan oss människor.

Det jag bloggar om är inte hela mitt liv och inte alla mina tankar. Men jag kan lova dig att det jag bloggar om är ärligt från mitt hjärta i den stunden. Därför att det är det enda sättet som det fungerar för mig att blogga på; ärligt och äkta.

Här tar jag mig rätten att yttra mig fritt. Och det är för mig en mycket viktig rätt. Kanske den viktigaste av dem alla. För när jag som människa förlorar allt av någon anledning. Det kan vara att förlora mitt arbete. Min hälsa. Min försörjning. En fysisk eller psykisk förmåga. Ska jag ändå ha rätten att yttra mig fritt. Eller att hålla tyst. Det är viktigt.


#Blogg100 - dag 1

Vunnit

Så glad jag blev idag när jag fick mail från en bloggare om att jag vunnit i en tävling. Det är så sällan som jag vinner i tävlingar, så när jag vinner blir jag väldigt glad och faktiskt förvånad.

Jag vann en låda full med godis. Det blir roligt att få hem den så småningom.

Tänk så fantastiskt det är att ha en blogg som gör att man får bloggvänner. När man följer varandra i flera år så lär man känna varandra på ett alldeles särskilt sätt. Och ibland blir man vänner också IRL.

Trötta dagar när jag inte orkar socialt liv utanför mitt hem så finns där alltid någon vän i cyberrymden som jag kan skriva till och läsa hos. Det är verkligen fantastiskt och alldeles, alldeles underbart.

Tack till alla mina bloggvänner för att ni finns!

Till dig som läser min blogg

En av mina följare till bloggen, Kalle, har skrivit till mig att han inte kan kommentera här i min blogg. Tack Kalle om du läser här, för att du skrev till mig om problemet.

Jag har de "gamla" inställningarna nu för kommentarer så jag tycker att det skulle fungera. Men inte lätt för mig att veta. Det är ju bara du som läser här i bloggen som kan berätta för mig om du kan kommentera här utan problem eller inte.

Om du har problem att kommentera i min blogg, så sätter jag stort värde på om du vill skriva några rader om det till mig i ett mail.

Min mailadress: anna.karinmattsson@hotmail.com

Jag hoppas verkligen att det ska fungera att kommentera här för den som känner att han/hon vill lämna några rader efter sig när man har läst det jag skrivit.

Kommentarerna är ju en del av mitt bloggande, en viktig del för mig.

Ny bloggportal? Wordpress

Eventuellt kommer jag att flytta min blogg till Wordpress. Jag har funderat på det förut och ibland jobbat med att skapa den bloggen.

HÄR kan du se hur min blogg ser ut där idag. Inte så stor skillnad mot den här i BlogSpot. Men jag har hört från andra som har bloggar i Wordpress att det är lättare att kommentera i Wordpress-bloggar än i de på BlogSpot. Därför skulle jag uppskatta om du som läser här skriver en kommentar till mig i Wordpress-bloggen och berättar hur du upplevde att det var att kommentera där.

Den här bloggen kommer att finnas kvar att läsa i även om jag flyttar över till Wordpress.

Ibland kan en förändring ge en skjuts framåt i skrivandet.

Härliga Dagny, 103 år och världens äldsta bloggare

Den människa finns nog knappast som kan stå emot Dagny, 103 år och hennes humor, charm, skärpa, levnadsvisdom och livsglädje. Tänker jag efter att ha sett henne i Skavlan i fredags. Dagny Carlsson, världens äldsta bloggare.

Jag har bloggat om Dagny förut. Nu är hon aktuell igen och syns i olika media. Det är så underbart att höra henne berätta om hur hon genom en dator och en blogg fick en ny hobby i livet när hennes man och många av hennes vänner var döda. Hon kände sig ensam. Men på nätet hittade hon till nya människor. Dessutom blev bloggen en dröm som gick i uppfyllelse för henne. Hela sitt liv hade hon drömt om att blir författare, fast inte vågat. Men bättre sent än aldrig, det uttrycket passar väl in på Dagny.

Idag har hennes blogg 1 miljon besökare enligt vad jag hörde i Skavlan. Hon har blivit en kändis på äldre dar efter att hela sitt liv varit blyg. Som hon själv säger så har hon kaxat till sig med åren.

Dagny är född 1912. Samma år som Titanic föddes. Hon har massor att berätta. Ofta skriver hon om sina minnen i sin blogg. Hon följer också med i det som händer idag i världen. Att vara nyfiken är en av hennes drivkrafter och ett av hennes recept på att ha ett lyckligt och långt liv. Och att inte ge upp även om det känns tufft ibland.

Enligt Dagny var det inte alls bättre förr. Hon hyllar vår tid och ser allt positivt vi har idag som inte fanns förr.

Bara en sådan sak är ju alldeles underbar att höra om för oss som är födda långt senare än 1912. Att få ta del av en äldre människas perspektiv.

Nu i vår fyller Dagny 104 år.


 
#Blogg100 - dag 6

Bloggen Maskroskvinnan sju år

Idag fyller min blogg Maskroskvinnan sju år. Det blir lätt att jag tänker tillbaka på åren som gått sedan jag började blogga en sådan här dag. Det har varit omtumlande år för mig som människa. Den som följt min blogg genom åren har också delvis kunnat få följa med mig i min berg- och dalbana.

Bloggandet har betytt mycket för mig som människa. Jag har utvecklat mitt skrivande och mitt språk. Lärt mig tekniskt det som jag troligen annars inte skulle ha lärt mig. Jag har lärt känna människor både i cyberrymden och IRL.Upptäckt och utvecklat ett intresse att fotografera. Skrivit många dikter.

Det ledde till att jag fick arbete under en period efter mycket lång sjukskrivning. Vilket i sin tur ledde till att jag startade eget som skribent. Vilket i sin tur ledde till att jag skrev en egenutgiven bok, "Omfamna livet".

Förutom allt detta så har jag också insett att som bloggare kan jag nå fram till människor med makt. Berätta om hur jag känner och upplever min verklighet. En yttrandefrihet som jag värnar starkt om. Så viktigt i en demokrati att få lov att sätta ord på det man känner, tycker och upplever. Oavsett var man befinner sig i livet och vem man är som människa.

Jag har upptäckt nya sidor i mig själv. Vad jag brinner för och vad jag inte känner lika stor lust att skriva om. Att blogga har gjort mig modigare. Jag har utmanat många olika rädslor med mitt skrivande. Samtidigt känner jag allt större respekt för vilka ord som jag lägger ut till andra människor.

Att blogga har utan tvivel också fungerat terapeutiskt och helande för mig efter att jag utvecklat utmattningssyndrom. Förutom yogan är där inget som hjälpt mig så bra att läka samman igen som just mitt skrivande.

Jag vet också att där är människor som hittat tröst och igenkänning i det jag skrivit om här i min blogg. Det är kanske det som jag idag tycker är bland det största med mitt bloggande. Och en drivkraft för mig att fortsätta att blogga. Att jag vet att där är människor som har min blogg som en sorts "vän" när där inte är någon annan för dem.

Varmt tack från mitt hjärta till dig som läser och kommenterar här i min blogg!

Till sist en humörhöjare. Igår tittade solen fram hos mig. Snart visade termometern i uterummet + 20 grader. Jag längtar till att snart sitta där och dricka kaffe igen. Våren är på gång även om det har kommit snö inatt och världen därute just nu är vit.

Under snön vilar doftande syren.

Bloggen fyller tio år i Sverige

Jag läser i nyheterna idag att bloggen fyller tio år. Min egen blogg har funnits i åtta år nu. Först på Passagen och sedan här på Blogspot. Men bloggen som fenomen i Sverige har alltså funnits i tio år. Väl värt att fira, tycker jag som den bloggare jag är.

Bloggen har varit och är viktig för bland annat många konstnärer, författare som ett sätt att marknadsföra sig. Men inte minst har bloggen varit ett sätt att uttrycka sig och förmedla tankar och känslor för vilken människa som helst som velat yttra sig. Ett medel för yttrandefriheten som, ibland, har visat sig ha större krafter än vad nog ingen kunde föreställa sig då för tio år sedan.

Jag tänker på de bloggare som blivit kändisbloggare och kunnat försörja sig på sitt bloggande.

Jag minns Emelie Holmqvists blogginlägg "Sveket" om hennes sjuka mamma. Det blogginlägget som anses ha gjort så att Alliansen förlorade sin egen majoritet och skrevs den 15 september 2010.

Jag tänker på hur media i bloggens begynnelse kände sig hotad av bloggarna. Plötsligt var det i bloggarna som man kunde läsa människors egna upplevelser av sina liv, samhället och världen. Utan någon källgranskning, ibland på gott, ibland på ont. Media fick anpassa sig och plocka in bloggandet i sina leveranser av nyheter och krönikor. Media lärde sig att se på bloggarna som en resurs. Där kunde media hitta nyheter eller intressanta och kunniga människor att intervjua.

Bloggarna har också varit en viktig bit i att människor började använda sig själva som varumärken. Man kunde "skapa sig själv" på ett sätt som man inte kunde förut. Fördelarna med det smög sig så småningom också in i företagsvärlden. Man såg marknadsföringsvärdet i att ett företag hade en blogg. Tyvärr utnyttjas ibland bloggare av företag för att sprida dold reklam. Mycket beroende på okunskap om vad dold reklam är bland många bloggare. Min egen blogg är fri från reklam. Jag har fått många erbjudanden från olika håll genom åren men mycket medvetet valt att inte ha reklam i min blogg.

De allra flesta bloggare är kvinnor. Vad är anledningen till det, kan jag ju undra. Vissa menar att kvinnor är vana vid att skriva i dagböcker. Bloggen är en sorts dagbok. Jag tänker att kanske är det fortfarande så i vår tid i Sverige att kvinnor, oavsett ålder, har svårt att nå ut med sina tankar och ord. Kanske att det där med att "Kvinnan ska tiga i församlingen", sitter i hårdare än vi egentligen vill inse år 2016. Genom att blogga känner man att man kan uttrycka sig fritt som kvinna. Utan att bli avbruten av en man eller till och med ibland helt tystad. Bloggandet handlar också om att skapa relationer, vilket jag tror att vi är många kvinnor som tycker om att göra. Oavsett ålder.

Bloggare utomlands har hamnat i fängelse för det de skrivit i sina bloggar. Andra bloggare har genom Internet och bloggar kunnat få nya insikter och förmedlat dem vidare i länder som varit instängda och diktaturer.

Det finns så mycket av yttrandefrihet, demokrati, frihet, skrivarglädje och dela-med-sig-glädje, kultur och också ansvar i att vara bloggare.

För mig har bloggen betytt så mycket. Jag har utvecklat mitt skrivande. Lärt känna nya människor. Skapat ett nätverk. Lärt mig nya saker om mig själv, annat och andra. Hittat tillbaka till det språk jag förlorade när jag blev utmattad. Så småningom gett ut en egen bok, "Omfamna livet".

I min blogg Maskroskvinnan kan du läsa om livets ljus och mörker. Vardagsfilosofi. Här finns mycket tankar och fakta kring stress, utmattningssyndrom och psykisk hälsa/ohälsa.

Jag skriver också ibland inlägg om hur jag tror att vi människor på bästa sätt skapar ett samhälle.

Dikter har jag också skrivit många nu i min blogg.

Tack till dig som läser och kommenterar i min blogg! Jag blir fortfarande så glad när någon skrivit till mig eller berättar att han/hon följer min blogg.

Äntligen kom vinsten från Medborgarskolan!

Jag skyndade mig att öppna paketet med vinsten när jag hämtat det.

För inte så länge sedan vann jag ett bloggpris hos Medborgarskolan. Igår kom paketet med priset, en splitter ny Ipad Mini!

Nu har jag fått igång den och jag känner mig stolt och glad över det jag vunnit.

Säkert kommer jag att få mycket glädje av min nya Ipad och också nytta av den när det gäller mitt bloggande.

Jag är lika förundrad varje gång över alla möjligheter som dyker upp genom de tekniska prylarna i vår tid. Där finns hur mycket nytt som helst som jag kan lära mig om jag vill.

Och jag blir lika glad varje gång som jag lär mig något nytt.

Min nya Ipad Mini, fint förpackad.

#blogg100 #bloggswe

Passagen Blogg nedstängd för alltid?

Jag började blogga på Passagen. Min ursprungliga blogg, Maskroskvinnan, med alla inlägg har funnits kvar där även sedan jag började blogga här på Blogspot.

Nu läser jag på nätet att Supporten på Passagen meddelar att Passagen Blogg är nedstängd för alltid på grund av en virusattack. Eller vad nu skälet kan vara, tänker jag. Vem kan veta.

Det är klokt att se till att spara det man skriver om i sin blogg. Det har jag gjort tack och lov.

Fast så trist att inte andra längre kan läsa i min och andras bloggar på Passagen. Och alla kommentarer som jag fått i den första bloggen är hux flux borta för alltid. Var sak har sin tid, tänker jag.

Jag undrar nu vart mina bloggvänner från Passagen tar vägen? Kommer de att fortsätta blogga? Och kommer jag att få kontakt med dem igen?

Jag kommer att sakna mina bloggvänner från Passagen, känner jag.

Det är som brevvänner som man skrivit till länge som plötsligt bara försvinner.

Min blogg Maskroskvinnan 6 år

Grattis till min blogg som fyller 6 år idag!

En bild på en härlig tulpanbukett i rosa och gult passar bra att fira min blogg med en blåsig och isig februaridag som dagen hos mig idag.

I nyheterna läser jag om vårvärme till helgen.

Mmmm... tänk att dricka första koppen té i det inglasade uterummet!

Jag längtar.

Mina tankar om bloggande hos "Bloggare inspirerar", Punctum Saliens

Många av mina bloggtexter genom åren har jag samlat i bloggböcker som jag gett i julklapp till mig själv varje år. 

Idag kan du läsa mina tankar i en nystartad serie; "Bloggare inspirerar" hos kulturtidskriften Punctum Saliens på nätet.

Jag berättar bland annat om vad det betyder för mig som människa att vara bloggare. Också om olika saker som hänt mig tack vare att jag för snart sex år sedan startade bloggen Maskroskvinnan som så småningom fick namnet Maskroskvinnans Tankefrön här på Blogspot.

Varannan månad är det tänkt att Punctum Saliens ska tipsa om en intressant blogg.

Jag känner mig mycket glad och hedrad över att få vara en av de bloggare som lyfts fram.

Ett varmt tack till Elisabeth Jönsson som är ansvarig utgivare för Punctum Saliens och som frågade mig om jag ville dela med mig av mina erfarenheter från att blogga.

Bloggandet har bland annat gjort att jag gjort verklighet av min dröm att ge ut min första egenutgivna bok "Omfamna livet". Boken går att köpa på Bokus, Adlibris, CDON.com, Solentro och här genom min blogg Maskroskvinnan.

Min blogg på Besökstoppen

Min blogg finns nu med på Besökstoppen, en sajt som jag nyligen hittat på nätet. Jag finns med i kategorin "Livsstil".

Här kan alla som läser bloggar eller bloggar själva hitta nya intressanta bloggar att följa och läsa.

Tänk så många bloggare vi är här i världen.

Så många skrivande människor. Och ibland också fotograferande. Skapande människor.

Det är fantastiskt, tycker jag.

Så många olika röster som får möjlighet att göra sig hörda i vår tid.

Mina bloggböcker från 2014

Så här fina ser mina bloggböcker ut som jag beställt från Blogg till Bok. Sedan ett par år tillbaka har jag gett mig själv min blogg i bokform i julklapp. Av allt mitt bloggande under 2014 blev det tre vackra böcker.

Det är lättare att leta efter blogginlägg i bloggboken än i min blogg på nätet, tycker jag. Dessutom är det så många härliga minnen som dyker upp för mig när jag bläddrar bland mina texter och ser de fina bilderna i boken.

Så mycket ett år kan rymma.

När jag har det på pränt i en bok inser jag faktiskt det.

Allt från ett supervalår till en drömresa till Bretagne till att ge ut min första egna bok "Omfamna livet".

"Omfamna livet" finns att köpa hos bl a Bokus, Adlibris, Solentro och CDON.com på nätet.

Kan du kommentera i min blogg?

Jag vill kontrollera att det fungerar att kommentera i min blogg. Har läst hos en bloggvän som har problem med att kommentera i min blogg. Det hakar tydligen upp sig för henne.

Så om du har lust och tid och kikar in här får du väldigt gärna lämna efter dig några rader till mig. Och berätta om det gick problemfritt för dig att kommentera.

Tack på förhand!

Blogg100 närmar sig slutet för i år

Tänk att Blogg100 snart är över för i år. Jag minns när jag började bloggutmaningen att jag tänkte att jag skulle blogga mig in i sommaren. Och det är ju precis det som jag har gjort.

Att ha ett inlägg i sin blogg varje dag är inte så konstigt egentligen. Man kan lägga in en bild. Några visdomsord. En dikt. Det tar inte lång stund.

Fast att skriva något som känns betydelsefullt både för mig själv och för andra varje dag är något annat. Det kräver sin bloggare. Jag har gjort så gott jag har kunnat. Det räcker för mig.

Mitt mål med Blogg100 var inte att prestera fantastiska blogginlägg. Utan att hitta nya människor med samma intresse som jag själv; att skriva och blogga. Det har jag gjort. Flera nya bra bloggar har jag hittat till tack vare Blogg100. Där finns många som liksom jag själv gillar att uttrycka mig i ord och bilder. Massor av kunskap, levnadsvisdom och berättelser kan man hitta hos oss bloggare.

När jag är klar med Blogg100 kommer jag att blogga som förut. Inte varje dag. Utan när jag känner att jag har något att dela med mig av. Säkert ett par gånger i veckan som det brukar vara här i min blogg.

I min blogg ska det också finnas plats för det viktiga andrummet. Tid för eftertanke.

Precis lika viktigt här för mig som IRL.

I Stockholm är det ett event den 10 juni där man firar Blogg100 tillsammans. Också i Jönköping och på andra ställen kommer bloggare att samlas för att fira. Hur jag själv kommer att fira vet jag inte säkert än. Om det blir för mig själv eller med andra.

Jag har något mycket roligt fast också energikrävande som väntar runt hörnet nu. Därför får jag sortera bland de aktiviteter jag gör så att jag inte överanstränger mig. Hushålla med min mentala kraft, vilket inte är särskilt enkelt bland alla intryck i livet och alla tankar och känslor som far runt i mig som människa. Pauser och meditation och bara vara är min bästa medicin för att ge näring åt det mentala.




#Blogg100 - Dag  98

Min blogg en av Mappiesarnas favoritbloggar hos M-magasin

(Bild från M-magasin)

Min blogg Maskroskvinnan är med i Tio-i-topp-listan över favoritbloggare hos  M-magasin! Vilken överraskning för mig. Fullkomligt oväntat. Jag blev så glad när jag fick meddelande om det!

Jag som på fullt allvar häromdagen tänkte att jag kanske skulle slå igen den här bloggen. Funderade över vad jag skulle göra med den tiden jag bloggar i stället.

Fast kom fram till att det fanns inget annat som jag hellre vill än lägga den tid jag gör på mitt skrivande, mitt bloggande. Så jag bloggar på som förut. Av hjärtans lust. Och nu blev jag ännu mera peppad när jag hamnade i M-magasins lista, så klart.

Jag är ju människa. En människa vill få heja-rop, bli bekräftad, känna sig sedd och uppskattad.

Ingen Jante här inte.

Jag kan skriva.

Det är jag alldeles särskilt tacksam och glad för eftersom där funnits en ganska lång period i mitt liv när jag helt tappade mitt språk, orden och inte ens kunde skriva mitt eget namn längre.

Tack alla orden för att ni finns där för mig igen.

För att ni hjälper mig att sätta ord på allt det jag känner och det jag tänker.

För att ni, ibland, får både mig själv och andra människor berörda.

Tack också till den/de bloggföljare som tipsat M-magasin om min blogg.

Tack till M-magasin. Jag känner mig mycket stolt och hedrad över att finnas med i er tio-i-topp-lista.

Det känns som en dröm som blivit verklighet fast att jag inte ens drömt den.

Nästa dröm som jag håller på att förverkliga är en bok.

Fast den drömmen har jag haft ända sedan jag var en liten flicka.

#Blogg100 - Dag 70

Bloggat i fem år

Idag har jag bloggat i fem år. Jag började mitt bloggande på Passagen för att sedan flytta över det hit till Blogspot.

Jag har funderat ett tag på hur jag ska fira det. En tävling! Tänkte jag först. Fast då blir det ju bara en eller några som vinner och jag gillar inte det. Jag vill att alla ska få ta del av när jag firar något här i min blogg.

Sen så tänkte jag att jag skulle ju kunna ge bort ett exemplar av diktantologin som jag är med i, "13 poeter söker läsare". Fast det var ju samma sak där. Bara en person skulle få den i så fall. Och hur jag än letade här hemma så hittade jag inte de där exemplaren som jag trodde fanns i ett skåp här någonstans.

Jag kanske skulle bjuda in alla som följer och läser min blogg till en bloggträff, var nästa tanke. Det är en bra idé. Fast jag kom på den lite i senaste laget (häromdagen) för att kunna förverkliga den just idag. Kanske att jag kan ordna en bloggträff någon gång i år? Vem vet, jag gillar den tanken mycket i alla fall.

Nåväl. Min blogg handlar ju ofta om att gilla det enkla. Det vi ibland kallar det lilla livet som egentligen är det riktigt stora, för mig. Så just nu räcker det för mig att skriva det här blogginlägget och att dela med mig av det.

Att dela med sig av sina tankar och känslor är en viktig gåva till varandra som människor, tycker jag. Kanske ibland rent av den mest viktiga gåvan.

Jag köpte mig en semla på hemvägen från stan när jag kom på i bilen att min blogg fyller fem år idag.

Semlan är uppäten nu. Den var god. Min katt fick smaka på grädden. Mimmi märkte det inte för hon låg och sov i sin hundbädd under tiden som jag firade mitt bloggande.

Ett stort och varmt tack från mitt hjärta till dig som läser i min blogg och kanske också kommenterar här. Det betyder mycket för mig. Du som delar med dig av dina tankar här är, som jag ser det, en viktig del av min blogg och mitt bloggande. Vi skapar bloggen tillsammans.

Tack!


Från hjärtat/
Anna-Karin


HÄR kan du läsa vad jag skrev för ett år sedan om mitt bloggande och vad det bland annat lett till under tiden som jag bloggat. 

101-åriga Dagny Carlsson - världens äldsta bloggare?

Dagny Carlsson från Solna skaffade sig en dator när hon var 93 år gammal och nybliven änka. Idag är hon 101 år och bloggar för fullt. Dagnys blogg heter "123minsida.se/Bojan".

Jag såg och hörde Dagny i Fråga Doktorn ikväll och ja, nu har jag hittat ännu en förebild i mitt liv. Drivkraften för Dagny är nyfikenheten. När det gäller sin ålder känner hon sig inte som 101 år. "Det känns inte ett dugg", säger hon. "Det känns som när jag var 80".

Dagny föddes den 8 maj 1912. Några dagar efter att Titanic sjunkit och några dagar innan August Strindberg dog. Hon har upplevt två världskrig och hon måste ha så mycket att berätta om för världen, tänker jag. Det är viktigt att lyssna till det äldre människor har att berätta för mig. Hur de har hanterat tuffa tider och hur de tänker om hur världen ser ut idag.

Tack vare datorn och sitt bloggande lever Dagny ett mycket aktivt och ganska ovanligt liv. Hon blev inbjuden och var med på galapremiären av filmen "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Dagny gick alltså på röda mattan tillsammans med kändisar för första gången i sitt liv när hon var 101 år.

"Datorn är min bästa vän", berättar Dagny Carlsson. "Med den kan jag kommunicera med människor snabbt, enkelt och billigt".

När Dagny var 100 år var hon lärare i ett halvår för andra pensionärer så att de också lärde sig använda en dator. Dagny bloggar idag åt ett försäkringsbolag, skriver i sin egen blogg och nyligen fick hon skriva en artikel åt Cancerfondens tidning. Hon har också bloggat för Vårdguiden under 16 månader.

Till dem som är rädda för datorn säger Dagny:

"Var inte rädda för datorn. Det är bara roligt".

Det Dagny gör för sin hälsa, förutom att blogga, är att äta ordentligt och promenera varje dag.

Om några månader fyller Dagny 102 år.

Stort grattis i förskott önskar jag Sveriges och kanske världens äldsta bloggare!

Vilken människa och kvinna!

Min blogg Maskroskvinnan fyra år

 

Idag är det fyra år sedan jag började blogga med bloggen Maskroskvinnan.

När jag tänker på allt som hänt i mitt liv under de fyra åren hisnar jag. Det känns överväldigande för mig.

Då drömde jag om att skaffa mig en hund. Idag har jag min lilla dvärgpudel Mimmi, drygt ett år gammal.

Då var jag långtidssjukskriven till 100 %. Idag jobbar jag 25 % och är sjukskriven resten av tiden.

Då kände jag som att jag aldrig mer skulle kunna jobba i mitt liv. Fast jag drömde om det. Idag är jag egenföretagare sedan drygt två år tillbaka. I mitt företag Skrivklådan, där jag är min egen chef, jobbar jag 25 % som frilansjournalist.

Då levde fortfarande min älskade mamma. Hon var rädd att jag skulle möta på skumma typer när jag började blogga. Idag är min mamma död. Fast innan hon dog var hon så stolt över det jag skrev om i min blogg, bad mig att läsa det för henne. Så småningom bad hon mig, på sin dödsbädd, att skriva om hennes sista tid i livet här i min blogg.

Då visste jag inte mycket om Internet eller om sociala medier. Idag vet jag mer även om jag fortfarande har mycket kvar att lära mig.

Då älskade jag också att skriva. Fast att blogga har utvecklat mitt skrivande allt mer.

Då var min äldsta dotter i London. Hon flyttade hemifrån. Idag är det min yngsta dotter som är på väg att flytta hemifrån.

Då drömde jag om att skriva krönikor. Idag är jag krönikör hos 1av3.se.

Då drömde jag om att skriva en bok. Jag är idag publicerad i en diktantologi och jag har skrivit hundratals dikter sedan jag började blogga. Jag håller på att skriva inte bara en bok, utan flera böcker. 

Jag har också skrivit flera artiklar på nätet, något som jag inte ens drömde om att göra då för fyra år sedan.

Då drömde jag om att ha människor att samtala med. Jag har idag massor av människor att samtala med, inte minst i cyberrymden. Om det som känns viktigt för mig i livet. Om sådana frågor som får mig att utvecklas och mogna som människa.

Nu senast har ett blogginlägg som blev till en artikel i Newsmill, min text "Om att vara fattig som barn", lästs upp i S:ta Clara kyrka i Stockholm under ett event där för att synliggöra och ge bidrag till hemlösa.

Jag får också mail ibland med olika frågor från människor som läst i min blogg. Senast var det en blivande lärare som ville använda texter från min blogg som jag skrivit om psykisk ohälsa i sin undervisning. Därför att hon tyckte att texterna var lätta att ta till sig för eleverna.

Med mera, med mera. Som sagt, det är hisnande för mig hur mycket som hänt i mitt liv sedan jag började blogga.

Då var tanken med min blogg att sprida glädje. Det är fortfarande en tanke med min blogg. Fast livet innehåller också andra sidor och jag är inte längre rädd för att dela med mig av andra känslor som sorg, ångest, oro eller hopplöshet. Även om jag önskar att människor som läser i min blogg ska kunna hitta tröst och hopp och igenkänning här. Och också glädje. Framförallt vill jag att min blogg ska stå för äkthet med det jag skriver om här. Det ska finnas en tråd mellan min själ och orden här i min blogg.

Namnet "Maskroskvinnan" på min blogg står för mig för livskraft, för att vara en bland många, för gemenskap, för att veta att man klarar så mycket mer än man tror. För att veta att man överlever vintern och sedan spricker ut i gyllene små solar som täcker hela fält. Outsläcklig, eftersom att vi är så många och alla hör samman. Omöjlig att utrota. Överlevare. Överlevare ... tillsammans.

Jag tänker fortsätta blogga. Den saken är klar. Min blogg är en av mina bästa vänner för mig själv. 

Att skriva är som att gå in i ett tryggt rum för mig.

Om du har följt min blogg en tid, skulle det vara så roligt om du berättade något som du särskilt minns att jag bloggat om. Eller något som jag skrivit och som du kanske själv har tagit med dig i ditt liv.

Stort tack till dig som läser här! Du ska veta att du är viktig för mig.


Från hjärtat/
Anna-Karin

#Blogg 100 - Utmaningen

Idag har jag antagit utmaningen #Blogg 100.

Det innebär att jag kommer att publicera minst ett blogginlägg varje dag i hundra dagar.

Kort eller långt blogginlägg spelar ingen roll.

Syftet är att hitta tillbaka till bloggvärlden igen i allt annat brus som är i cyberrymden. Något som jag redan förut känt en allt starkare längtan efter.

Bloggvärlden är för mig en lugn värld jämfört med många av de andra världarna i cyberrymden. En värld som jag verkligen älskar från mitt hjärta. Annars skulle jag ju inte blogga så som jag gör. Jag ÄR en bloggare, en skrivande människa. Att dessutom kunna kommunicera med andra bloggare och läsa det de skriver förgyller mitt liv på många sätt.

Nu är det ju så att jag (nästan) bloggar minst ett inlägg varje dag redan.
Så den här utmaningen ska väl gå som en dans, tänker jag.

Eller hur?