Efter Uppdrag Granskning igår pågår en livlig debatt inte minst i cyberrymden om barnfattigdomen i Sverige. Jag blev starkt berörd av debatten och hade tänkt blogga om den idag.
Sedan gick jag in och läste ett mycket bra blogginlägg hos bloggaren Annarkia. Det stämmer överens med vad jag själv känner i det här sammanhanget.
Det värker i mitt hjärta när jag hör och ser människor blunda för de enligt Rädda Barnen 242.000 barn i Sverige som lever i fattigdom eller ekonomisk utsatthet. Att till exempel inte ha råd med en mobiltelefon eller en dator gör att ett barn i ett rikt land som Sverige inte får samma möjligheter till socialt liv, kunskap och information som andra barn.
Jag tänker också särskilt på de barn som har en förälder som är sjuk och utförsäkrad. Bland annat har många diakoner vittnat om den här nya gruppen människor som kommer till kyrkan för att be om matkassar. Vem som helst av oss som blir sjuk kan hamna i den situationen i Sverige idag.
Antalet barn som vräks fortsätter att öka i Sverige. År 2011 vräktes 663 (!!!) barn i Sverige från sina hem. Det är en ökning med 5 procent jämfört med 2010 redovisar tidningen Hem och Hyra. (Källa: Sydsvenskan).
Det pågår en tragisk utveckling i Sverige med de ökade klyftorna mellan människor, barn som vuxna, tycker jag.
Alla barn är allas barn. Sverige har råd att ta hand om varenda liten unge.
Om det så finns ett enda fattigt, hungrigt barn i Sverige som känner sig i utanförskap, så är det ett barn för mycket.
Det är inte antalen barn som räknas. Det är hur just de här ekonomiskt utsatta barnen har det oavsett hur många de är.
Det handlar om vad vi kan göra för att de ska få det de behöver i sina liv för att må bra. Till exempel basal ekonomisk trygghet.
Det handlar om fördelning. Om att minska klyftorna mellan människor i stället för att öka dem.
Det handlar om att ha en annan politik i Sverige än den vi idag ser resultatet av.
"Det som pågår är en form av avhumanisering där fattiga,
hemlösa, sjuka och arbetslösa allt mer framställs som en sämre form av
människor. Som moraliskt defekta.
När Laila Bagge får ett
raseriutbrott för att en hemlös man har en mobiltelefon eller Uppdrag
granskning och näthögern raljerar över att en fattig kvinna röker
handlar det i grunden om brist på inlevelse och empati. Klyftorna börjar
bli så stora att vi får svårt att se oss själva i andra.
Det är vad Uppdrag granskning och den påföljande debatten egentligen visade. Oavsiktligt."
(Citat Anders Lindberg, Aftonbladet, 2013-01-17)
Läs även:
Ett hjärta rött: Att slå nedåt den nya trenden
Rädda barnen kommenterar Uppdrag Granskning
Bris: "Ynkligt av Josefsson att vända barnen ryggen"
Fattiga barn och högerpopulism
Fattiga barn är Reinfeldts val
Fattigdomen är en julklapp som går i arv
Josefsson gör som Reinfeldt
Professorn om Uppdrag Granskning
Uppdrag Granskning borde ha läst på
SvD: "Josefsson valde bort en nyanserad bild"
