Det var en gång för länge, länge sedan ... jag var 19 år och flyttade till en stad vid en stor sjö. Alla jag kände sa att staden var så kall och undrade vad jag skulle där och göra.
Men mitt första möte med staden den där allra första hösten blev en blixtförälskelse i de gyllene höjderna kring det mörkt blå vattnet. En förälskelse som växte sig allt starkare.
En förälskelse som trots att jag en gång lämnade, inte tog slut. Jag återvände.
En förälskelse som blev till kärlek och stor tacksamhet att få leva på denna vackra plats på jorden, Vätterbygden.
Varje höst vid den här tiden när höjderna gulnar runt Vättern, minns jag den där första gången, känslan, dofterna. Skönheten i landskapet som fick mig att tappa andan.
