Imorgon ska jag upp till sjukhuset och göra arbetsprovet för hjärtat. Inte det roligaste att göra en skärtorsdag. Fast lika bra att få det gjort, tänker jag.
Både yngsta och äldsta dottern kommer att vara hemma i påsk mycket mer än jag trodde att de skulle vara. Det känns bra.
Ibland kommer det tankar på mamma. Jag kan sakna henne väldigt mycket just de stunderna. Ibland blir det en klump i halsen. Den lättar när tårarna börjar trilla.
Sorg tar tid och får lov att ta den tid den behöver. Den är inte alltid där i alla fall. Och en stor del av saknaden är ju saknad efter lyckliga och glada stunder tillsammans. Så ofta slutar mina tårar med att jag känner tacksamhet över alla fina minnen tillsammans.
I år blir det en lugn påsk hos mig. Jag ska köpa några stycken krukor med tete-à-tete och gula tulpaner. Lite påskmat och påskgodis. Det får bli allt i år. Påsk blir det hur som helst. Det viktigaste av allt är att man får vara tillsammans, tycker jag.
