Slänger mig i hängmattan

Jag gick ut för att gå en promenad. Men det var så kallt! Nordanvind och gatan var så isig att jag kunde bara gå kanske lite mer än 100 meter. Så jobbig vinter, den längsta, kallaste och mest snörika i mannaminne här i Jönköpingstrakten.

Jag längtar efter långpromenader, men det är inte lätt. Då får man promenera på Vättern. Om man nu törs det. För där ligger det snö på isen, så där var det inte halt sist när jag gick där. Tänk att jag vågade! Jag känner mig fortfarande så stolt över att jag gick ut på isen. Även om det bara var kanske 10 meter ut. Stolt är jag! Jag vann över min rädsla!

Just nu skulle jag helst av allt vilja byta vädret därute mot en sådan där solig, precis lagom varm svensk sommardag i juni eller juli. När maskrosorna blommar och den gammaldags vita buskrosen är översållad med ljuvligt doftande rosor.

Jag skulle slänga mig i min nya hängmatta som jag fick i julklapp, den är blåvitrandig precis som den på bilden. Ligga där, med en mjuk kudde under huvudet och titta upp på den somrigt blå himlen som skymtar fram mellan lönnbladen som susar stilla i vinden.

Ibland skulle jag sträcka ut handen, fånga en vinbärsgren och plocka lite röda vinbär. Läsa en bra bok. Ibland lägga ifrån mig den. Bara blunda. Lyssna. På humlorna och fåglarna. Och alla små barn som leker och skrattar och gråter på lekplatsen.

Hur många månader är det kvar nu, till sommaren? Får se... april, maj, juni... oj, det var inte många månader kvar. Mars är ju snart slut, det går undan som bara den.

Ja, men. Då håller jag ut. Om några månader bara, så ligger jag där. I min nya hängmatta som jag fick i julklapp.

Coffee time...

Egentid - vad är det?

Egentid - det förstod jag inte vad det var för tio år sedan. Idag vet jag att just egentid är viktig tid. Tid för mig själv. Tid att göra det jag bara har lust för just då i den stunden. Tid för att ta hand om just mig, både min kropp och min själ.

Egentid - det kan låta egoistiskt. För tio år sedan hade jag nog tänkt att det var egoistiskt. Idag vet jag bättre. Idag vet jag, att just om jag ger mig själv egentid, så får jag kraft att ge åt andra.

Därför planerade jag in en hel dag egentid idag när jag planerade in veckans arbete. Vad jag ska göra då, det är min lilla privata hemlighet. Det är nästan att det ingår i begreppet egentid för mig. Att det jag gör då, är lite hemligt för andra. Det handlar ju om mig, min längtan, mina drömmar, min lust och min tid. Egentid.

Egentid en stund varje dag är toppen för kroppen och knoppen! Jag har läst att som kvinna behöver man 1 1/2 timme egentid varje dag för att må bra. Och jag undrar, HUR många kvinnor har det? 1 1/2 timme egentid varje dag? Inte särskilt många, känner jag på mig. Har jag det ens själv?

När jag försöker ta mig min dagliga dos egentid, då kommer det ofta nära personer och undrar vad jag håller på med egentligen. Vill ha svar på frågor, vill ha hjälp med saker. Och de tittar ibland lite konstigt på mig, när jag säger att jag håller på att göra något som jag blir glad av, att jag har egentid.

Fast de har lärt sig, de tar det bättre idag. De vet att jag tar mig den där tiden för mig själv, åtminstone en liten stund varje dag. Vad än de säger. En stund bara för mig själv. Egentid.

Superstressigt

Ja, då var det måndag morgon. Jag känner mig inte lika pigg som blomman på bilden ännu. Jag har sovit lite si så där i natt, jag vet inte varför. Det bara blir så ibland, det är väl mänskligt. Jag sover säkert som en stock nästa natt i stället.

Den här veckan har jag det "superstressigt". Starkt uttryck, "superstressigt". Allting är ju relativt, sägs det. Men för mig känns den här veckan så i alla fall. Jag har massor av människor som jag ska ringa till. Inte så mycket att skriva, utan mer att samla ihop material som jag sedan ska sammanställa. Många trådar som jag ska dra i för att saker ska börja hända. Jag ska ta tråd efter tråd. En tråd i taget.

I slutet av veckan ska jag på en boendemässa, Grönt boende på Elmia i Jönköping, för att göra ett reportage. Det känner jag mig lite nervös för, det var så länge sedan jag gjorde mässreportage. Det är tröttande att gå på mässor med alla intryck. Fast spännande och lärorikt på samma gång.

Jag tänker köra med min vanliga taktik för att klara den här veckan:

Fokusera på det jag gör.
Släppa taget om det jag gjort klart.
Känna tillit. Det fixar sig.
Vara öppen och nyfiken, så löser det sig.

Full fart idag, med andra ord.
Och pauser, förstås.