Tack, medbloggare Bella för det tankeväckande och viktiga inlägg du skrivit om Fas3-jobben. Du ger mig verkligen kraft med dina ord att satsa allt vad jag orkar på mitt företagsprojekt för att undvika att hamna i ett Fas3-jobb.
Plötsligt slår den absurda tanken mig att JAG kanske skulle kunna anställa en person i Fas3, d v s en annan utförsäkrad eller långtidsarbetslös, nu när jag startat ett företag. Och så skulle jag få cirka 5.000 kronor i månaden och till exempel kunna låta den Fas3-anställde damma eller något liknande, något som inte har med skrivande att göra. Tanken är så absurd att den får mig att skratta. Aldrig skulle jag kunna förverkliga den, det har jag för mycket samvete för att kunna göra. Långtidsarbetslösa och utförsäkrade är värdiga riktiga arbeten med samma rättigheter och stöd som andra människor som arbetar, anser jag.
Som jag skrivit förut flera gånger i min blogg, det är när man förlorat allt som man inte längre har något att förlora, utan allt att vinna. De här orden gäller för mig också när det handlar om arbete eller hälsa.
När man nått botten finns bara en väg kvar. Vägen uppåt. Och det är där jag klättrar idag. Uppåt.
