I morse bestämde jag mig för att kontakta Försäkringskassan för att höra hur mitt ärende ligger till tidsmässigt när det gäller beslutet om sjukpenning.
Jag hade ingen uppgift någonstans om min handläggare där idag. Jag gick in på Försäkringskassans hemsida och skickade ett e-mail via den. Det gick snabbt att få svar därifrån om vem som är min handläggare idag och jag fick också den personens telefonnummer.
Jag ringde upp henne och hon svarade. Till min förvåning sa hon "Vi ska ju ses på möte här imorgon, jag har skickat brev till dig om det". Men jag har inte fått något brev. Det berättade jag för henne och hon kunde inte förstå att jag inte fått brevet.
Jag undrade vad det handlar om för möte. Hon berättade att det är ett en timme långt möte där hon ska göra sin egen bedömning av mig innan hon fattar beslutet om jag kommer att få bli sjukskriven igen eller inte. Hon sa också att det är normalt att man gör så idag. Jag frågade henne om hon hade trodde att jag skulle kunna få beslutet från Försäkringskassan om min sjukpenning före jul. Det trodde hon. Sedan sa jag att jag inte hade möjlighet att komma på mötet imorgon med så kort varsel, så jag bad om en annan tid. Då ändrade hon ton från att ha varit vänlig till att bli mer bestämd i rösten, och så sa hon "Ja, den här veckan har jag ingen annan tid. Och om vi ändrar tiden nu så kan jag inte säga att du får beslutet före jul, för det påverkar så klart. Men nästa vecka har jag en tid. Kan du komma på tisdag kl 13?". Jag svarade att jag kan komma på mötet nästa vecka och att jag så klart förstod att det kan påverka tiden för när jag får besked om beslutet. Och så frågade jag om hon trodde att jag skulle få besked innan sommaren. "Oh, ja, svarade hon. Innan sommaren kommer du att få ett besked".
På fredag denna veckan ska jag följa med min mamma till tandläkaren, om hon är tillräckligt pigg för det då. På måndag i nästa vecka ska jag till min läkare på undersökning eftersom Försäkringskassan kräver det. Och på tisdag i nästa vecka ska jag alltså på ett en timma långt besök hos Försäkringskassan för att min handläggare där som ska fatta beslutet om mig ska avgöra om jag är tillräckligt sjuk för att få bli sjukskriven igen.
Jag tänker för mig själv; så som man utrett mig, så många gånger under så lång tid och så många personer som gjort det, människor med profesionell kunskap, läkare, sjukgymnaster, psykologer, arbetspsykologer med flera. Hur kommer det sig att inte min handläggare på Försäkringskassan kan lita på dem och också på mig? Har min handläggare på Försäkringskassan som ska fatta det slutgiltiga beslutet om mig den kunskap och erfarenhet som krävs för att avgöra om en person är sjuk eller inte?
Och jag tänker; så mycket jobb jag har skapat genom att jag blev sjuk. Alla utredningar, alla papper som människor behövt ta sig igenom och läsa om mig. Det är ju nästan så att jag skulle ha betalt för det jobb jag skapar genom att vara sjuk till viss del och ej arbetsför till 100 %. Det är ju jag som är deras arbetsgivare, egentligen. Hur mycket jobb skulle de ha på Försäkringskassan om inte jag och andra var sjuka?
Jag kan inte förstå hur man tror att människor som redan är sjuka av stress, press och oro kan bli friskare genom att man stressar och pressar dem ännu mera, så som man nu gör med mig och också med så många andra.
Nu gäller det att jag laddar mig med så mycket positiva saker som jag kan för att orka med också detta.
Helst av allt skulle jag vilja vara hemmafru just nu. Och jobba med Skrivklådan med den kraft jag har. Men min make vill inte ha en hemmafru, så det finns problem där, kan jag säga.
"Allt är som det ska vara" (Sanna Ehdin)
