2015 var ett på många sätt tungt år. Så tungt att vissa saker som hände önskar jag inte hade hänt i världen. Där fanns ändå ljusglimtar i mörkret.
Det får mig att tänka på några ord som jag hörde i en film igår kväll, Kalenderflickorna. Några vackra rader om solrosen som alltid, oavsett hur starkt eller svagt solljuset är, ändå med hela sin varmt gula blomma följer den strimma av ljus som är där.
Så är det med mina krukväxter i fönstren också. Paraplyaralian i köksfönstret börjar få nya små, små blad. Ljuset har redan ökat för varje dag och vi går långsamt mot allt fler soltimmar igen. Lämnar de långa mörka stunderna bakom oss. Sekund för sekund.
Ljuset från dagen därute har så stark effekt på mina krukväxter, att jag får vrida dem ibland för att de inte ska växa sig sneda. Så vänder och drar de sig till ljuset. Till det ljus som finns, hur starkt eller svagt det nu än är.
Så vill jag leva, idag och andra dagar. Vända mig mot den svaga, ljusa strimman i mörkret eller bada i ljus när livet är så.
Om jag ska sammanfatta mitt år för mig som människa personligen, känner jag att ordet "förändring" är tillräckligt. 2015 har inneburit många förändringar för mig. Ibland har det varit svårt att hänga med i svängarna. Jag har inte alltid hunnit landa innan nästa backe, uppför eller nedför, har varit där.
Jag önskar att mitt 2016 blir ett lite lugnare år för mig. Tid att landa och att hitta till vad jag vill nu och framåt. Tid att njuta av det som är.
Till dig som läser här önskar jag dig ett riktigt Gott Nytt År!
Sök den strimma av ljus som alltid finns där.
Också i mörkret.
Minns att utan mörkret skulle vi inte kunna se ljuset.
Följ ljuset!
Som solrosen varje dag vänder sitt ansikte mot solen däruppe.
