Optikerbesök - och jag är nervös

Idag ska jag till optikern och jag är nervös för det. Det är väl det där med att sitta inklämd mellan undersökningsinstrumentet eller vad det nu kan heta och så stolen, kanske. Eller min gamla kända rädsla för allt vad doktorer och undersökningar heter. En känsla som bara kommer och inte hör samman med något som helst förnuft.

Det är tre år sedan jag var hos optikern senast. Jag är närsynt och har brytningsfel och kanske lite andra fel också, jag vet inte. Men jag är glad att det hjälper att ha glasögon i alla fall. Tänk så handikappad jag skulle vara om inte det fanns glasögon. Och optiker. Och så linser då, förstås.

En gång tänkte jag att jag skulle ha linser. Det räckte med att optikern började beskriva hur man sätter in dem, för att jag skulle vara på väg att svimma. Så det fick bli glasögon.

Nu har jag tankar på att utmana den här känslan av rädsla. Jag ska prata med optikern om linser idag. Det skulle vara härligt att kunna slippa ha glasögon ibland.

Jag har åkt tunnel under havet. Jag har åkt tunnelbana i London och Stockholm. Jag har flugit till Brighton. Jag har åkt jättelånga rulltrappor i London upp och ner till tunnelbanan. Med paniken i bröstet. Och överlevt.

Så klart att jag grejar att ha linser också. Om jag vill.

Hand i hand

Någon gång fattade jag någons hand för allra första gången.

En gång höll min lilla kladdiga hand i en stor hand. Det kändes tryggt. Ibland släppte min lilla hand den stora trygga handen och gav sig iväg på egna små äventyr. Kom gärna tillbaka, för att hitta tryggheten igen. I den stora handen.

Andra gånger höll jag ett litet barns hand i min. Handen var liten, knubbig, varm och kladdig. En nyfiken liten hand som provade sig fram och kände på olika saker, smakade på livet. Därför så kladdig.

Många gånger höll min hand en mans hand. Det blev lättare att gå med en annan människas hand i min. Handen värmde hela mig, inifrån och ut. Dessa händer i min hand gav mig glädje!

Den gången jag tog den döendes hand i min upphörde världen att existera för en stund. Den sista gången... just den handen. I min hand.

Min hand fattade många händer. Min hand släppte många händer. Många händer fattade min hand. Många händer släppte min hand.

Jag minns helst de stunder när händer fattade min hand.

Hand i hand...

Går vi...

Mot främmande strand genom livet.