tisdag 3 oktober 2023

Sommarminne

Det är så länge sedan jag startade den här bloggen nu. Så mycket som har hänt. Så många förändringar. Också jag förändras. Det hör livet till. Tänkte att det känns fint att lägga in någon bild på hur jag ser ut idag. Det är väl ca 12-13 år sedan jag startade bloggen Maskroskvinnan. Ibland känns det som att det var igår. Ibland känns det som en evighet sedan. Som att det var i ett annat liv. Så mycket som hänt. Så mycket jag känt. Så många gånger mitt hjärta slagit slag. Så många steg jag tagit. Ord jag skrivit. Tankar jag känt. Människor jag mött. Både IRL och via nätet. Livet är ett äventyr. 

Här två bilder från i somras när jag njöt av att sitta under lönnen i min trädgård. I skuggan där jag trivs bäst när det är varma dagar. Jag minns att jag njöt extra mycket den dagen. Det var en bra dag. En av ganska få bra dagar under en på många sätt tuff sommar. Det gäller att ta vara på stunderna av andhämtning när de är där. Alldeles särskilt mycket när livet kärvar.







När jag ser de här bilderna minns jag hur den precis lagom svalkande vinden denna varma sommardag, rörde min hud, mitt hår, mitt ansikte. Så där mjukt som en len smekning. Så där rogivande. Som en tröst från någonstans. Som när någon som älskar dig rör din hud. Den dagen i somras kändes vinden alldeles särskilt sensuell. I luften virvlade citronfjärilar omkring. Nyckelpigorna strosade runt i blomrabatterna. Igelkottarna låg och snusade i buskarna lite överallt och väntade in skymningspromenaden. Det doftade lavendel, timjan och nyklippt gräs. Solen värmde människorna. Himlen var blåklintsblå. Allt kändes gott. En fläkt av paradiset på jorden. Och där fick jag vara just då. Tacksam.




Höstkänsla

Oj så varm septembermånad vi fick! Jag börjar riktigt längta efter svalare dagar nu. Den där friska höstluften som jag tycker så mycket om. Kanske är den snart här, hösten. I alla fall har träden och vår lönn börjat skifta i höstfärger. Och idag har det regnat mycket även om det inte syns på bilderna i det här inlägget eftersom jag tog dem för några dagar sedan.



Minsann, där var troligen sommarens sista smultron i min hand. Vilka smultron smakar godast? Sommarens första. Eller kanske sommarens sista? Säg det den som kan. 




Här är den finaste lilla vovven i hela världen för mig, min älskade lilla Mimmi. Snart fyller hon hela tolv år. Hon är pigg som en unghund fortfarande. Promenerar och springer snabbt. Hör bra. Ser bra. Förstår så mycket av det man säger. Och också av det man inte säger. Titta in hennes ögon, kan du tänka dig en vänligare liten varelse? Det kan inte jag i alla fall. Vad jag älskar henne. Och i hennes ögon ser jag att hon älskar mig också. Det gör mig så varm i mitt hjärta.