lördag 10 december 2011
Trasmattan
Precis på väg över den färgglada, nyinköpta, för mig dyra, hemvävda trasmattan tappade jag skålen med salladsdressingen. Jag skrek ilsket till. Förgrymmat också. Så glad som jag var över trasmattan.
Jag hade sparat länge för att kunna köpa den. Gått till affären och tittat på den flera gånger och strukit över den med mina händer. Drömt om hur vacker den skulle vara i sovrummet, med alla sina klara färger i rött, gult, grönt, blått. De jämna, flätade fransarna. Känt på tyngden i mattan.
"Den är unik", sa försäljerskan. "Jag väver bara en enda matta av varje sort."
Nu låg den där, på mitt golv, trasmattan. Med en stor kletig sörja fet salladsdressing på sig.
Som jag slet med fläcken den kvällen. Ja, klockan hade gått över till nästa dag, till söndag, innan jag skrubbat så mycket jag orkat för att få bort dressingen som sög sig allt längre in i tyget.
På söndagen tvättade jag mattan. Trots att jag hoppades så var fläcken kvar där också efter tvätten. En stor, rund fettfläck, kanske 40 cm i diameter. Jag kände mig sur och irriterad hela dagen.
Det blev måndag morgon och jag åkte till jobbet som vanligt. Kring tiotiden fick jag ett telefonsamtal. En älskads röst sa till mig "Kan du komma hem? Min pappa är död".
Jag slängde mig på cykeln med tusen frågor i mitt huvud och hjärtat i halsgropen. Vad hade hänt?
Min blivande svärfar hade hängt sig i garaget den måndag morgonen. Drygt ett dygn efter att jag tappat skålen med salladsdressing på den nyinköpta, färgglada trasmattan.
I en sekund förändrades livet för mig och så många runt omkring. Varje gång jag såg den färgglada trasmattan med sin fläck, fick den mig att tänka på den där måndagen som gav så många människor sorg så lång tid. Det där traumat som väckte så många frågor i så många människor.
Ibland var jag på väg att slänga trasmattan. Det var nära att jag gjorde det.
Men något hände med mig genom de två händelserna; fläcken på mattan och min blivande svärfars självmord den måndag morgonen. Något hände mycket djupt inne i mig när det gällde proportionerna i livet. Något hände djupt inom mig när det gällde mina tankar.
Efterhand började jag tycka om den färgglada trasmattan igen. På ett nytt sätt. Inte för alla färgerna eller tyngden i den, hantverket. Utan för fläckens skull. Den där eländiga fläcken som jag varit så frustrerad över; jag tyckte om den. Jag kunde titta på den och tänka "Vad gör jag med mitt liv just denna dag? Vad tycker jag är viktigt i mitt liv idag? Var lägger jag min energi idag".
Det var så lätt nu att välja bort det obetydliga. Jag såg så klart vad som var det verkligt viktiga för mig i mitt liv. Jag kunde rent av spegla mig i flottfläcken och klart se vad jag ville med mitt liv.
Jag ville människor före prylar. Jag ville liv före död. Jag ville glädje före ilska. Jag ville tacksamhet före avundsjuka. Jag ville leva i nuet före att oroa mig för framtiden.
Trasmattan blev min "bönematta".
Jag drömde om trasmattan inatt.
Fläcken.
Fast det är 30 år sedan jag tappade salladsdressingen på mattan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)