Häromkvällen var jag på stan. Ett skyltfönster fyllt av olika krukväxter i gammelrosa krukor drog mig till sig i mörkret. Tänk att rosa väcker så många minnen och känslor i mig!
En gång för länge sedan när jag flyttade ihop med min man för första gången, målade jag vårt första kök i samma mjuka gammelrosa nyans som är på krukorna i fönstret. Mina blivande svärföräldrar blev förskräckta över att vi skulle måla hela köket rosa. Det kunde man ju bara inte göra. Och jag hade tappad haka, för jag förstod inte alls varför man INTE skulle kunna måla ett kök rosa. Helst hade jag velat ha en rosa bil också.
Mitt liv gick i rosa och som på moln just då och kanske var det därför som det kändes så rätt med rosa köksluckor.
Färdigmålat blev det till det vackraste kök jag någonsin haft i mitt liv så här långt. Det gav en särskild känsla att vara i köket. Välkomnande och varmt, ombonat och kärleksfullt. Lustfyllt och lekfullt.
Till den första julen i köket funderade jag på julgardiner. Rött tyckte jag inte passade till det rosa. I stället tänkte jag pepparkakor och mixade brunt och rosa. Det blev ett annorlunda och härligt julkök. Där bakade vi mandelmusslor och fruktkaka och gjorde julgodis som ischoklad och farmors chokladmamseller.
Någon gång har jag läst någonstans att rosa är en bra färg för någon som har sorg.
Inte visste jag det alls när jag målade köket den gången. Men i detta rosa kök skulle jag så småningom genomleva en av de sorgligaste och mörkaste perioderna i mitt liv.
Kanske hjälpte den vackert rosa färgen mig att orka igenom livskrisen den gången.
Vem kan säkert veta.
#Blogg100 - dag 11
