I helgen åkte vi en dag till Österlen och hälsade på min bror. Det blev en fantastisk sommardag. Nästan vindstilla. Ca 22 grader varmt, precis lagom tycker jag som inte är särskilt förtjust i temperaturer uppåt plus 30 grader.
Jag såg så många vackra vyer. Vallmo. Skånelängor. Himmel och hav.
Jag åt glass vid Sandhammaren och njöt av att se havet och den vita sanden.
Från Kåseberga promenerade jag upp till Ale Stenar. Utsikten där uppifrån får mig att tappa andan. Den stora stensättningen får igång min fantasi och jag skulle vilja ha en tidsmaskin som förflyttade mig bakåt många hundra år i tiden för att se vad som hände på den platsen då.
Det finns platser som lockat människor genom århundradena och ibland årtusenden. Vi små människor fortsätter att vandra dit. Till samma plats, år efter år. Generation efter generation. Vad är det som lockar oss? Något måste det vara som förenar oss alla. Förutom att vissa platser så klart varit intressanta ur försvarssynpunkt eller med tanke på möjligheten att kunna odla.
Ofta är det platser där naturen ger oss starka känslor, tror jag. Kanske känslan av att vara ett med naturen och att vi alla och allt hör samman oavsett vilken tid vi lever i.
Naturen som kraftkälla och tröst i tider av kris.
Som på Österlen för mig till exempel.
 |
| Vilken fantastisk idé! Att använda en gammal kökssoffa från en loppis till en stor planteringslåda. På Österlen kan man få se så mycket härligt som ger inspiration som jag tar med mig hem. |
