Sanna Ehdin, författare till bl a boken "Den självläkande människan", föreläsare med mycket mera och aktuell med flera böcker i år, intervjuade jag för ett tag sedan för tidningen Vi på landet.
Nu skriver hon om det i sin blogg på Passagen.
Jag känner att jag vill dokumentera det här i min egen blogg. Därför att för ett år sedan var detta något som jag "bara" drömde om i min vildaste fantasi. Att jag skulle kunna klara ett sådant jobb överhuvudtaget. Drömde, det gjorde jag. Att nu få vara med om att min dröm är verklighet, och att den till och med vuxit sig större än vad jag drömde om, det vill jag, för min egen skull, skriva ned här i min blogg. Så att jag minns det. Också för att tacka Sanna för att hon ställde upp när jag frågade henne.
Ibland är, faktiskt, verkligheten underbarare än dikten.
Det är något som vi alla kan ta till oss där vi är.
Vi vet aldrig någonsin vad vi har framför oss.
Dörrar kan öppnas där man minst anar det.
Gå med öppna sinnen. Känner du ett handtag någonstans, våga ta tag i det och se vad som händer. Livet är fantastiskt märkligt på många sätt. Jag känner mig ödmjukt tacksam över att vara där jag är just nu i mitt liv.
