Om kärlek är en trädgård finns där vår, sommar, höst och vinter. Först det nya friska, förväntansfulla. Sedan det blommande, hettan. Det skörderika, färgsprakande men samtidigt mörkret som kommer smygande. Mörkret och kylan som släcker det en gång friska och förväntansfulla.
Om kärlek är en trädgård... finns där plats att plantera en liten planta. Ömt ta hand om den varje dag. Ge den näring. Njuta av att se den växa. Känna glädje varje morgon att den finns där. Att ingen kommit och ätit upp den. Eller att vinden ryckt bort den.
Om kärlek är en trädgård... kan en storm precis lika mycket som en alltför regnfattig sommar ödelägga den. Torka ut marken, göra den hård och omöjlig att plantera i. Trasa sönder. Knäcka blommande kvistar och grenar fulla av bär. Dra med sig rötterna. Ödelägga. Döda.
Om kärlek är en trädgård... kan man börja på nytt. Förbereda jorden. Så ett frö. Så flera. Vattna varsamt varje dag, helst i skymningen. Hoppas och tro. Rensa bort det som förstör, det som i stället för att ge kraft tar kraft. Vattna. Vårda. Varje dag.
Om kärlek är en trädgård... kan man planta för planta se den mörka jorden täckas av grönska, doftvioler, förgätmigej, blåklockor, rosor, lavendel, kaprifol, syrener och jasmin. Börja om igen. Skapa nytt ur det som raserats och var dött.
Om nu kärlek är en trädgård...
