Jag har känt mig så trött hela december. Det har varit så mycket att fixa och att tänka på av olika skäl länge för mig nu. Men att efter sju års kämpande och
skrivande få uppleva att det jag och andra med mig kämpat för, att det
inhumana systemet med utförsäkringar av sjuka människor nu är beslutat i
riksdagen att det avskaffas, blev som en vitamininjektion för mig mitt i
det mörkaste mörkret i december.
Tänk vad glädje kan göra för hur vi människor mår!
De som är sjuka behöver glädje, kanske ännu mer än andra. De sjuka behöver sist av allt stress och press och sånt elände som utförsäkringar.
Så, hur skulle vi kunna lösa det? Hur kan vi erbjuda sjuka människor
mer glädje, funderar jag. Går det att skriva ut "Glädje" på recept?
Jag vet att man kan söka sin glädje själv. Och att man som vuxen människa också bör göra det.
Men när man drabbas av ohälsa och inte minst psykisk ohälsa, är det
ofta mycket svårt att hitta glädjen i kanske smärta, sömnlöshet och
ångest.
Då behöver andra finnas runt omkring den som mår dåligt.
Det är då vi behöver varandra som människor. När vi blir sjuka och som
små barn igen ibland. Svaga och jättetrötta. Fulla av gråt.
Om vi
alla insåg det, skulle vi också se att det finns en mening i att leva,
en mening med våra liv som människor. Hur än våra liv ser ut.
Meningen är att vi ska finnas där för varandra i både med- och motgång, tror jag.
Att vi ska ta hand om varandra.
Lyfta den som är svag.
För att vi alla ska bli starka.
Att ge glädje, ger glädje tillbaka.
