Inatt hade jag en märklig dröm. Jag drömde om en adventskalender.
Där var en lucka med en gammeldags halmbock. Jag öppnade den. Det var helt svart bakom luckan.
Där var en lucka till, med en glad tomte. Jag öppnade luckan ... och samma sak igen. Helt svart bakom luckan.
Sedan vaknade jag.
Jag funderade lite över drömmen där jag låg i min varma säng under täcket innan jag somnade om igen. Jag tänkte; så där kan ju livet vara ibland. Egentligen kan man tänka sig livet som en adventskalender full med luckor. Hur många luckor det finns i mitt livs adventskalender, det vet jag inte. Men varje morgon kan jag tänka mig min dag som en adventskalenderlucka.
En morgon kanske jag ser den som en vacker ängel på luckans framsida. Eller som en doftlilja, en älskad människa, ett djur som jag tycker om.
När jag gått upp och sätter igång dagen, kanske det inte alls blir som jag tänkte när jag vaknade. Det kanske blir helt annorlunda. Det var inte alls det bakom själva luckan som jag hade förväntat mig att det skulle vara. Det var något helt annat. Kanske något tråkigt. Någon besvikelse. Eller tvärtom; något mer fantastiskt än jag någonsin kunnat drömma om.
Kanske livet också handlar om att våga öppna de luckor som visar sig? För vem kan veta vad som gömmer sig där bakom?
Det krävs mod att våga öppna luckor.
