Mimmi älskar snö. Vilken hundvalp gör inte det, förresten? Som tur är, så har det kommit en del snö hemma hos mig de senaste dagarna. Det är faktiskt så att jag vågar hoppas på en vit jul i år också.
Valpliv är ett enkelt liv. Åtminstone om man jämför med hur det var att ha en liten bebis. Mimmi har sovit hela natten utan att störa mig inatt också, i sin hundbädd bredvid min säng. Sedan är det en jämn rytm av sova, rasta, äta, rasta, leka, rasta, sova, rasta och så vidare. Och en hel massa gos och kel hela dagarna.
Mimmi kommer redan till mig när jag kallar på henne. Jag vet inte om jag ska tro på att hon verkligen redan fattar att hon heter Mimmi. Men kanske gör hon det. Hon får hundgodis när hon kommer till mig när jag kallar på henne "Mimmi, hit". Och jag menar, vilken hund som helst skulle väl heta Mimmi om hon/han fick hundgodis för det.
Det är tur att Mimmi plockar in så mycket glädje i mitt liv just nu. För mamma blir allt svagare och det är jobbigt att se på och inte kunna göra något åt det som sker.
Men vem vet vad som händer. Livet är så märkligt oförutsägbart att jag är klok nog att ta en dag i taget just nu. Var sak har sin tid i livet. Valptid. Och annan tid.
