Tips om blogg om "Rustikt"

Jag har skaffat ny blogglayout (nu igen!), och Kojiki benämnde den som rustik. Det stämmer, känner jag. Och jag har alltid trivts med det rustika, enkelheten, naturmaterial, det är sådant som jag känner mig lugn av. Fransk rustik stil i inredning, det är drömmen för mig om jag skulle välja allting i en enda stil. Man kan härma den franska rustika stilen genom att måla om gamla mörka möbler i vitt. Annars tycker jag själv att det går bra att blanda mörka möbler hur vilt som helst med vitt. Det trivs jag också med.

Jag googlade på ordet "rustik och hamnade av en slump i en jättefin blogg om bland annat rustik inredning. För den som är intresserad är adressen dit:

Cornelias Cottage

Det är framförallt enkelheten som jag gillar i det rustika. Att det gärna får vara lite nött och skamfilat, det känns levande tycker jag. Möbler och saker är ju konserverad energi, kan man säga. Eller konserverad tid. Det är, åtminstone när det gäller äldre möbler, människor som har gjort ett hantverk med en gammal möbel. De har lagt ned tid, energi, känslor, tankar och kärlek i det de har skapat.

Rustika, gamla möbler är charmiga, tycker jag. De känns ibland som levande ting som vill berätta saker för mig. De sätter igång min fantasi. Dessutom är det ofta miljövänligt att ta hand om gamla möbler. Sedan kan man alltid blanda in lite nytt, efter tycke och smak. Ungefär så ser mitt eget hem ut här hemma. Gammalt, blandat med nytt. Och mycket vita detaljer, vita gardiner och nästan alltid vita ljus.

Rosendoft på burk

Rosendoft på burk

Doftljus med rosendoft köpte jag idag. När jag blundar kan jag känna sommaren.

Jag vandrar på stenig strand nära havet. Sand i mina skor. Fjärilar; citronfjäril, blåvinge. Fiskmåseskrik.

Nyponrosor... kantas vägen med. Taggiga, vackra, gamla nyponrosbuskar. Jag sätter näsan i en av rosorna. Drar ett djupt andetag. Fyller mina lungor med sommardoft av rosor.

Himlen är redan här, i nyponrosen på jorden.

Sparad i en blommig plåtburk, fylld med rosendoft, i stearin.

Sommartid - behåll morgonrocken på

Idag är det en sådan där söndag när jag funderar på att behålla morgonrocken på precis hela dagen. Dels för att jag fortfarande är förkyld och öm i kroppen. Dels för att ute är det gråmulet. Och så har det ju blivit sommartid också. Det är väl snart kväll igen, tänker jag. Är det någon idé att ta på sig kläder när man snart ska krypa in i nattlinnet igen?

Den här första dagen med sommartid brukar kännas så konstig och gå så märkligt fort. Plötsligt är det dags för middag enligt klockan, fast jag själv är inte hungrig än. Plötsligt är det dags att gå och lägga sig, enligt klockan. Fast själv är jag inte trött än.

Ja, ja. Man vänjer sig. Vid sommartid också. Det brukar ta ungefär två veckor för mig, innan min kropp har vant sig vid den nya rytmen.

Vissa forskare kan se samband mellan bytet till sommartid och ökad risk för hjärtinfarkt till exempel, läste jag häromdagen. Det förvånar mig inte. Jag är mot sommartid/vintertid. Jag tycker att vi skulle ha samma tid året om. Jag tror att vi människor och djur är skapade för att följa ljusets rytm mer än klockans, egentligen.

Men det är inte lätt att ändra på det som enskild individ. I det här fallet får jag helt enkelt följa med strömmen. Vi har ställt om alla klockor till sommartid här hemma nu på morgonen. Min lilla protest mot allt detta får kanske bli att jag bestämmer mig för att stanna kvar i morgonrocken hela dagen. Jag får se hur det blir med det.