Ersättningen från FK 2015 ingen höjdare

15 kronor extra varje månad får jag i år från Försäkringskassan i sjukersättning. Vet inte vad i hela friden jag ska göra med alla de pengarna (ironi).

Så här tänkte jag mig aldrig mitt vuxna liv.

En inkomst så låg att den knappt är möjlig att känna sig självförsörjande på.

Att vara ekonomiskt självförsörjande har alltid varit en stark vilja i mig.

Det var en drivkraft när jag tog studielån och studerade på högskola för att kunna få ett bra jobb. Studielån som jag betalt sedan länge, tack och lov.

Jag har arbetat under ferier sedan jag var 14 år.

Att vara självständig ekonomiskt var en stark drivkraft för mig också när jag jobbade heltid i cirka 19 år innan jag drabbades av problem med nacken och så småningom fick utmattningssyndrom.  Jag älskade att jobba och drömde om att när barnen blev stora skulle jag satsa på att göra karriär och jobba ännu mer än vad jag redan gjorde.

Fast nu blev det inte som jag drömde om.

En skada i nacken var inledningen till det utmattningssyndrom som jag hamnade i så småningom. Vilket i sin tur har inneburit många års sjukskrivning kombinerat med arbetsträning, rehabilitering, praktik och ideellt arbete i omgångar. Allt för att bli så frisk och arbetsför igen som möjligt.

Idag är jag arbetsför till 25 %. "Fantastiskt att du tagit dig dit", säger min läkare som följt mig genom åren. Ja, det har varit ett mycket hårt arbete att ta mig dit där jag är idag. Det mest tuffa arbete jag haft i hela mitt liv; att jobba på att bli frisk igen.

Under mina fjorton år som sjukskriven har jag fått uppleva hur min ersättning från den sjukförsäkring som jag genom skatt betalt in pengar till blivit allt lägre.

Det har varit en mycket medveten strategi från politikerhåll för att öka klyftorna i vårt samhälle mellan olika grupper. För inte kunde man väl i hela världen tro så naivt att människor med ohälsa skulle bli friskare genom att bli fattigare? När i själva verket forskning visar att en människa fungerar tvärtom; man kan bli sjuk av att bli fattig. Man får ofta psykisk ohälsa när man har ekonomisk otrygghet eller lever i fattigdom.

Det är lätt att tappa både livsmod och livsglädje när man har en ohälsa som är svår eller omöjlig att påverka. När man inte längre kan "ta sig i kragen" hur gärna man än försöker och vill det. När ens egen kropp och själ är bromsklossarna för att kunna påverka sin inkomst genom arbete.

Jag var en gång en glad skattebetalare som betalade in skatt i den naiva tron att de pengarna skulle användas för att minska klyftor mellan människorna i vårt samhälle.

Idag betalar jag som långtidssjukskriven in mer skatt än den som arbetar vid samma inkomst.

Om det lönade sig ekonomiskt att jag slet som jag alltid gjorde i skolan för att få höga betyg?

Om det lönade sig ekonomiskt att jag slet som jag gjorde för att klara varje tenta på högskolan vilket jag också gjorde? Inte en enda omtenta hade jag.

Om det lönade sig ekonomiskt att jag slet så att jag till sist slet ut mig i mitt arbetsliv?

Det kan jag knappast påstå idag som sjukskriven.

Kom ihåg att hur mycket du än arbetar, så spricker hela tanken med "Arbetslinjen" den dag du inte längre arbetar. Antingen det sker på grund av sjukdom, arbetslöshet eller ålderspension. En sekunds tillfällighet, en trafikolycka, så kan resten av ditt liv påverkas ekonomiskt till något helt annat än hur du levde förut. Hur du tänkte dig att ditt liv skulle vara.

För det arbete som du till exempel lägger ned på att bli frisk är knappast ett arbete där du får lön för mödan rent ekonomiskt så som systemet i sjukförsäkringen ser ut idag. Knappast några skattesänkningar hur än du sliter för att bli frisk och arbetsför igen. Tvärtom.

Med dagens system i trygghetsförsäkringarna blir du fattiggjord i stället för belönad för hur du slitit under skolåren och under ditt arbetsliv. Om du har oturen att till exempel bli sjuk.

Jag tror att vi behöver prata med varandra om det här.

Jag tror att fortfarande är det många människor som inte inser hur "Arbetslinjen" fungerar i praktiken om man blir sjuk, arbetslös eller ålderspensionär.

Jag vill ett solidariskt samhälle med trygghetsförsäkringar där man känner att man också som sjuk, arbetslös eller pensionär är ekonomiskt självständig.




Lästips:

"Många barn växer upp i utanförskap" (SVT)

"Sociala skillnader påverkar hälsan" (SVT)

"Över hundratusen är fast i livslång skuld" (SVT)

"Rädda sjukförsäkringen, rädda välfärden" (Dagens Arena)

"40.000 sjuka riskerar att utförsäkras på tre år" (Arbetet)

"Ohälsan är vår största fråga" (Aftonbladet)

"Var 5:e under existensminimum" (SVT)