Mini-blogging i påsktider

Om inte jag kommer på något alldeles särskilt att blogga om, så blir det mini-blogging för min del under påskveckan. Det finns så mycket annat just nu som jag lägger mitt fokus på. Som att följa lövsprickningen i naturen.

Idag ska jag skaffa världens bästa påskpynt enligt mig: mini-påskliljor i kruka.

Att påskpynta med gula blommor är enkelt jämfört med att ta fram stora lådan från förr med alla påskharar, kycklingar, höns och påskkärringar. Den lådan tar jag bara fram något ur numera om jag känner att jag har lust och kraft att göra det.

Jag pyntar mycket mindre än förr vid påsk.

Ger istället mig själv mer tid att andas.




#Blogg100 - Dag 47

Inglasat uterum för en lång sommar

Det har så här långt varit en kylig och blåsig helg i Vätterbygden. Fast solen var framme en del igår och fick temperaturen i det inglasade uterummet att nå upp till 20 plusgrader.

Bilden har jag lånat från Glasverandan.se

Det är lyxigt att ha ett inglasat uterum. Vi drömde om det i nästan 25 år innan det blev verklighet. Så mycket mera dagsljus jag får in i mina ögon tack vare uterummet. Från början av mars till slutet av oktober kan vi använda oss av det som ett extra rum.

Uterummet är rena rama medicinen för mig. Mer D-vitamin än inomhus. Ljusterapi. Där kan jag sitta och läsa. Gå runt och pyssla med blommor. Drömma mig bort i det blå. Dricka té. Träffa vänner. Leka med min hund och katt. Se ut i trädgården på fåglarna som flyger omkring eller tar sig en skvätt vatten ur fågelbadet intill den gamla lekstugan. Njuta av underbara solnedgångar.

Ett inglasat uterum är varken inne eller ute. Som ett mellanrum mellan det ena och det andra.

Riktigt varma dagar kan jag öppna upp med hjälp av stora skjutdörrar så att luften kan flöda fritt och svalka ned uterummet.

Det är ingen överdrift att kalla ett inglasat uterum för ett sätt att förlänga sommaren. Precis så känner jag att det är för mig. Som att ta sig till en sommarstuga genom att bara kliva över en tröskel.

Jag tror att jag ska odla körsbärstomater i uterummet i år.

Och kanske hänga upp en plåtskylt med ett vackert budskap på väggen.

Bilden har jag lånat från Glasverandan.se.

#Blogg100 - Dag 45

Vilsam inredning vid hjärntrötthet

Jag har alltid gillat att ha det vackert omkring mig. Hur tufft eller ekonomiskt fattigt livet än ibland varit så har jag alltid försökt att skapa en vacker, mysig vrå för mig själv. Målat möbler och skapat stämning.

Färger och former talar till mig på olika sätt. Vad jag trivs med och inte trivs med har ändrat sig genom årens gång.

Sedan jag blev utmattad har hur jag har det runt omkring mig betytt ännu mera än förut.

Jag tycker om att det inte är alltför ljust i rummet. Att där inte finns så många saker. Helst vill jag ha få saker som är vackra och vilsamma att titta på. Inte alltför många färger samtidigt. Därför behöver jag ibland rensa ut i rummen. Det ger mig ro i själen.

Växter är viktigt för mig. Murgröna, pelargoner, tulpaner. Jag tycker om att ha det levande omkring mig.

Med meditationens hjälp har jag fått en allt större känsla för i vilka miljöer jag stressar ned och i vilka miljöer jag blir mer stressad.

Känner du skillnad på hur du mår i olika miljöer?

Vad är en vilsam miljö för dig?



#Blogg100 - Dag 42

Besök i Vita Huset från Änglagård 3

Igår var jag på ett spännande besök i Vita Huset från tredje filmen om Änglagård. Vita Huset finns strax utanför Sandhem i närheten av Mullsjö. Jag var där för att göra en intervju till tidningen jag jobbar med just nu.

Det är en av de saker jag älskar med att jobba som frilansjournalist; jag får komma in i miljöer och möta människor som jag annars kanske aldrig skulle fått möta. Höra berättelser som jag annars aldrig hade fått höra.

Redan när jag körde på den vintriga vägen mot Vita Huset och kom in på uppfarten genom allén, kände jag det som att jag förflyttades rakt in i den senaste filmen om Änglagård.

När jag kom in i den stora hallen med det svart/vit-rutiga golvet, väntade jag nästan att Fanny (Helena Bergström) eller Zac (Rikard Wolff) skulle dyka upp bakom någon dörr.

I stället mötte mig ägaren till Vita Huset, Gunnar Hartelius, den mannen som jag skulle göra en intervju med. Han visade runt mig i huset och berättade för mig om själva huset där hans släkt levt hela sex generationer tillbaka. Vita Huset så som det ser ut idag är från slutet av 1800-talet, då man rev det gamla huset och byggde nytt. Inuti huset finns inredningsdetaljer som är mycket äldre än så, bevarade från det gamla huset.

Jag fick också höra berättelser från filminspelningen av Änglagård 3 under sommaren 2010. Om när Colin Nutley besökte Vita Huset för allra första gången med sitt filmteam och utbrast: "What a bloody house! I really love it", för att sedan strax efter säga att han ville filma där.

Om hur det är att försöka leva i ett hus samtidigt som man håller på att spela in en film i huset. Hur viktigt det är med tystnaden då. Hur man kan tro att det är "tyst" fast att det egentligen inte är det.

Jag tog många bilder under mitt besök och jag fick lov att fotografera för privat bruk.

Välkommen att följa med på en visning av Vita Huset här i min blogg!

Entréen, trappan och den gröna dörren kändes så bekant för mig när jag kom till Vita Huset, fast att jag aldrig varit där förut. Tänk vad det gör att ha sett något på film! Hjärnan måste uppfatta det som att jag verkligen varit där, fast jag inte hade det egentligen.

Det var när jag stod här i hallen som jag kände som att Fanny eller Zac skulle kunna dyka upp när som helst. 

Gunnar Hartelius berättade för mig att han och hans fru precis renoverat hallen i rosa färg när de fick frågan om Vita Huset kunde användas för filminspelningen av Änglagård. 

En av de första sakerna filmteamet gjorde var att måla om hallen i gråa toner. Rosa tapeter, rosa rum är tydligen särskilt svåra för att skapa vackra filmmiljöer. Enligt Gunnar Hartelius skakade Colin Nutley på huvudet åt de rummen som hade rosa tapeter och kommenterade att de var helt omöjliga att filma i. 

Jag tyckte att hallen var fantastiskt vacker med de gråmelerade väggarna, de vackra, gamla höga dörrarna och fönstren och det svartvita golvet.

Gunnar Hartelius är alltså sjätte generationen som driver Vita Huset i Grimstorp. Han har kravmärkt nötköttsproduktion, skogsbruk och satsar nu också på bussvisningar av Vita Huset i samarbete med Ulricehamns Turistbyrå som anordnar Änglagårds Turistresor. 

Vid två tillfällen per år är det Öppet Hus i Vita Huset för allmänheten med guidad visning. 

Den senaste satsningen i Vita Huset är en nyrenoverad lägenhet som man kan hyra från ett dygn till en vecka. Där finns plats för sällskap upp till åtta personer. En fin liten oas om man söker lugnet och friden. 

Det var verkligen fridfullt i Vita Huset på Grimstorp och i omgivningarna runt omkring. Vita Huset ligger vackert med natur runt omkring och alldeles intill en sjö.

Här kände jag också igen mig från filmen om Änglagård. På spegelbordet står en liten staty med en flicka och en groda. Helena Bergström hade enligt Gunnar Hartelius samma staty själv och blev både glad och överraskad när hon fick se den stå där på spegeln första gången hon besökte Vita Huset.

Jag har alltid tyckt om gammeldags, stora förgyllda speglar. Allra helst om de har riktigt gammalt spegelglas, så där så att man nästan ser lite suddig ut när man speglar sig i dem.

I den stora matsalen spelade man in flera scener till filmen. Bland annat scenen där de båda "papporna" till Fanny kommer överens om hur de ska ordna det så bra för Fanny som möjligt tillsammans.

Här kunde jag lätt känna som att jag var mitt i filmen igen, med lite fantasi.

Vid jul och andra speciella tillfällen använder familjen Hartelius den här salen fortfarande.

Det finns två lavendelblå kaminer i den stora matsalen, en i varje ände av rummet. Jag kunde knappt ta ögonen från dem så vackra var de. Och jag kände att jag var tvungen att röra vid den vackra blå färgen med min hand.

På hyllan ovanför väggpanelen finns en vacker blå/vit gammal servis. Varje liten kopp var underbar att titta på för mig som älskar blå/vitt.

Jag tycker mycket om kombinationen blått och brunt också. Så den här matsalen gillade jag, den är både ombonad och vacker, tycker jag.

Det stora skåpet i matsalen köpte Gunnar Hartelius släktingar in på en auktion en gång i tiden. Det finns en rolig historia kring just det inköpet.

Maken och makan som var på auktionen hade av misstag kommit ifrån varandra bland allt folket. Båda två hade fastnat för samma skåp. De var i olika delar av rummet när auktionen började och så småningom slutade det med att de stod och bjöd över varandra.

Hur som helst, de fick med sig skåpet hem och en rolig historia om det på köpet. Även om de kanske själva hade sett till att det blev lite dyrare att köpa in än att det hade blivit om det bjudit på det tillsammans i stället för var för sig.

Vid det här bordet med utsikt över sjön, satt Fanny och Zac och drack kaffe i filmen Änglagård 3.

Det här rummet är ett rum med rosafärgade tapeter. Så vad skulle väl ett filmteam med ett sådant rum till? 

Jo, här sminkade skådespelarna sig. Före filminspelningarna. Och sminkade av sig efteråt.

Vem skulle inte vilja sova i det här vackra sovrummet? Jag skulle mer än gärna göra det. Undrar om där finns spöken? 

I filmen var det Fannys dotter som fick sova i det blå rummet. I verkligheten bodde Gunnar Hartelius farmor i det här rummet när han var en liten pojke. 

Till höger om sängen på väggen finns en svart telefonlur. Den använde man för att ringa på tjänstefolket. 

Det är viss skillnad på hur det var då och hur det är nu i Sverige. 

Jag fick se några gamla bevarade kläder också när jag var i det här rummet. En flickklänning och en annan klänning från 1800-talet och en hög hatt, bland annat.

Fönstren i Vita Huset är egentligen värda ett kapitel för sig. De var så vackra, vartendaste ett! Nästan som kyrkfönster. Oftast med djupa nischer. 

Jag älskar gamla fönster och gamla dörrar. Vilka konstverk och hantverk de är. Fast kalla och dragiga på vintern. Och jobbiga att putsa, kan jag tänka mig. 

I det här stora sovrummet sov Fanny och Zac i filmen Änglagård 3. Det var ett ombonat och charmigt rum med ett fantastiskt vackert dubbelfönster och ljusinsläpp. 

Vackra gamla trägolv fanns det i alla rummen jag såg i Vita Huset.

Den här kaminen gillade jag också. Den var stänkmålad. Troligen hade man använt sig av färg från riktiga blåbär för att skapa ett mönster på kaminen.

I denna vackra nisch står en liten babykorg där samtliga små bebisar i Gunnar Hartelius släkt har fått sova den första tiden i sina liv. 

Så fint att ha framme den lilla bebiskorgen fortfarande, tyckte jag. 

Kanske att jag skulle leta upp korgen här hemma som mina egna små bebisar sov i en gång? Jag har gömt undan den i garderoben jag, tills vidare. 

Min bebiskorg har två generationer sovit i, så här långt. Jag själv, min lillebror och så mina båda döttrar.

Den nyrenoverade lägenheten som från och med i sommar går att hyra för den som vill, ligger i Vita Husets bottenvåning. Här var förut själva köket i Vita Huset där tjänstefolket lagade all maten till de som bodde på gården.

Idag är det ett fullt modernt kök som jag tyckte var trivsamt inrett med en gammeldags charm, trots det fräscha, nya och moderna.

I lägenheten finns en bastu och en relaxavdelning. I bubbelpoolen kan man sitta och titta på TV under tiden man njuter av badet.

Det finns också tre fräscha sovrum i lägenheten och ett gemensamt ombonat vardagsrum med soffa, fåtöljer och TV.

Man får låna båt och har tillgång till sjön när man är gäst i lägenheten och man får också låna cyklar.

En liten oas för den som längtar till lugnet, som sagt, tycker jag.

Här lämnar jag Vita Huset. Jag kände väl igen de stora stenstolparna som ramade in vägen till och från gården från filmen Änglagård. Jag älskar trädalléer! Det är en särskild känsla att åka genom dem, tycker jag. Också att titta genom en trädallé är en särskild känsla för mig.

Det är spännade och intressant att få kliva in i hus från en annan tid, tycker jag. Det blir många tankar som dyker upp. Jag börjar fantisera om vilka som bodde där och hur de hade det. Också om hur olika levnadsvillkoren var för människorna då, vilka klyftor det var i samhället mellan de fattiga och de rika.

Jag tänker också mycket på hur vårt samhälle har förändrats på egentligen en ganska kort tid historiskt sett. De gamla gårdar som finns kvar har ett kulturvärde tycker jag. Jag är glad att jag fick uppleva Vita Huset så som det ser ut idag. Med mycket gammeldags charm bevarad fortfarande.

Röja och rensa - så blev rummet!

Det är inte ofta jag lägger ut privatbilder i min blogg. Men idag gör jag det. Jag är så himla stolt över allt jobb tonåringen gjort med vårt röriga källarrum. På några veckor har det här rummet gått från att vara ett förråd för allt möjligt mellan himmel och jord till ett rum att kunna andas i, att kunna sy i, blogga eller läsa. Använda som gästrum. Eller hyra ut för att få en extra inkomst.

Det ger massor av energi att röja och rensa, känner jag. Jag har skänkt mängder av saker de senaste åren och jag vet inte en enda pryl som jag saknar av det jag gjort mig av med. Det är en frihetskänsla att äga så få saker som möjligt, tycker jag. Jag fortsätter vidare med det i mitt liv, att göra mig av med så många saker som möjligt.

Rummet före:

Rummet efter:

Rummet efter rensning-röjning och renovering till en satt budget. Förutom det som syns på bilden så finns det en golvlampa med matt, silvrig färg och vit plisserad skärm i ena  hörnet. Det finns också en rejäl, vit, vacker byrå i rummet. Små fina detaljer som utklippta fåglar från en tapetbit insatta i shabby-chic-liknande vita ramar. Möblerna är en blandning av gammalt och nytt. Tonåringen ska skriva vackra ord på den vita väggen, men det hann hon inte med innan hon skulle redovisa sitt projekt. Orden som ska stå på väggen är ungefär: "Minns gårdagen. Lev idag. Dröm om morgondagen". Tack, min älskade dotter, för rummet du gjort till mig, jag älskar dig, du och din storasyster är de mest viktiga personerna i mitt liv, nu och för alltid.  Och så jag själv då också, så klart. Jag älskar mig också.

Adventsförberedelser

Igår hängde jag upp julgardinerna. Jag byter bara gardiner i ett enda rum till jul och det gör jag innan advent. Dessutom är de här gardinerna så neutrala att de skulle kunna hänga uppe året om. Fast för mig är det julgardinerna.

Det är linnefärgade panelgardiner med stora, vita hjärtan huller om buller. Hjärtanen ser ut att vara målade med pensel på linnetyget, en del är små, andra större. Ibland går hjärtanen in i varandra. Jag har haft de här gardinerna 3-4 år nu och jag tycker fortfarande om dem. Sedan har jag helt vita panellängder intill de linnefärgade med hjärtan. Det blir ombonat men ändå inte för mörkt, tycker jag.

I det stora fönstret har jag en vacker orkidé med tre stänglar. Den är tvåfärgad i lite gult och rosarött. Jag har ställt den i en vit kruka med hjärtan på och med basttråd knuten runt krukan. I vanliga fall brukar jag alltid ha en amaryllis i den krukan till advent. Men så fick jag orkidéen av en släkting nu i veckan och den är så vacker att jag bestämde att amaryllisen får vänta till lucia.

Jag har plockat undan här hemma. Det hade samlat sig högar här och var under hösten, men nu är de borta. Skönt att få fria ytor att ställa tomtar och hyacinter och ljuslyktor på till advent.

Jag har köpt chokladadventskalendrar, tre stycken. En till varje dotter och en till mig själv. I år blev det en rosa kalender med Snövit, Askungen och Törnrosa på med ett tjusigt slott i bakgrunden och alltsammans i ett vackert vinterlandskap. Jo, jag har barnasinnet i behåll, om nu någon missat det. Jag njuter jättemycket av att öppna den där lilla luckan varje morgon för att se vad det är för en chokladbit just den dagen. Och att se hur julafton närmar sig för varje chokladbit jag stoppar i munnen. Fast jag är inte så mycket barn att jag äter upp chokladbitarna i förväg. Jag har lite vuxensinne i mig också.

Jag känner mig glad när jag tänker på advent. Det är en vacker högtid, tycker jag. Mysigt att ta fram alla adventsljusstakar, adventsstjärnor och elslingor. Vi behöver verkligen det där extra ljuset nu. Själv så har jag måttligt med ljusstakar och elslingor, inte något överflöd, lagom med ljus känns bra för mig.

Jag brukar göra ett fint arrangemang i hallen på en tavellist, som jag har hittat på själv. Där lägger jag en konstgjord granrisslinga och sedan en elslinga med pyttesmå lampor som lyser upp i det gröna. Jag ställer dit tomtar och lägger dit kottar, stenar och andra jullika saker tills jag tycker att det är vackert. Det är mysigt att mötas av just det här arrangemanget på tavellisten när man kommer hem. Stämningsfullt.

En advent minns jag att jag trädde bomullstussar på sytråd och hängde upp i fönstren. Det var en snöfri advent fast tack vare mina stora bomullstussar i fönstren såg det ut som att det snöade jättestora snöflingor därute. Mina ungar älskade de där bomullstussarna.

Idag tror jag att min katt skulle älska att jag hängde upp stora bomullstussar i sytråd. Kul att leka med för henne. Fast jag själv skulle nog inte älska att plocka upp bomullsresterna efter hennes lek med dem. Och vad ska jag med bomullstussar i sytråd till just nu? När det är riktig snö därute. Hoppas, hoppas att den ligger kvar till första advent.

En vit advent, det önskar jag mig! Jag pyntar nästan bara i grönt, vitt, silver eller guld till advent. Det röda får vänta till jul. Med undantag av mitt vita kök. Där blir det en del rött redan vid advent.

Vita hyacinter tänker jag skaffa mig till advent. Och fyra små gröna enar som jag ställer i vackra krukor, lägger mossa runt dem och pyntar dem med slingor av gyllene pärlor eller vita pärlor. Jag ska köpa en riktigt stor grön en och ställa utanför förstukvisten i den grå stora korgen. Lägga ett ljusnät över den. Den får ersätta äppelträdet som funnits i flera år och haft ljusslinga i sig, men som försvann när dräneringen gjordes om kring huset.

Nu ska det bara städas av lite lätt och kolla att lamporna till adventsljusstakarna fungerar, så är det förberett för advent för mig. Tänder ljusstakarna och julstjärnan, det gör jag på fredag! Jag längtar! Och det är väl det man ska kring advent, just längta.
 

Tips om blogg om "Rustikt"

Jag har skaffat ny blogglayout (nu igen!), och Kojiki benämnde den som rustik. Det stämmer, känner jag. Och jag har alltid trivts med det rustika, enkelheten, naturmaterial, det är sådant som jag känner mig lugn av. Fransk rustik stil i inredning, det är drömmen för mig om jag skulle välja allting i en enda stil. Man kan härma den franska rustika stilen genom att måla om gamla mörka möbler i vitt. Annars tycker jag själv att det går bra att blanda mörka möbler hur vilt som helst med vitt. Det trivs jag också med.

Jag googlade på ordet "rustik och hamnade av en slump i en jättefin blogg om bland annat rustik inredning. För den som är intresserad är adressen dit:

Cornelias Cottage

Det är framförallt enkelheten som jag gillar i det rustika. Att det gärna får vara lite nött och skamfilat, det känns levande tycker jag. Möbler och saker är ju konserverad energi, kan man säga. Eller konserverad tid. Det är, åtminstone när det gäller äldre möbler, människor som har gjort ett hantverk med en gammal möbel. De har lagt ned tid, energi, känslor, tankar och kärlek i det de har skapat.

Rustika, gamla möbler är charmiga, tycker jag. De känns ibland som levande ting som vill berätta saker för mig. De sätter igång min fantasi. Dessutom är det ofta miljövänligt att ta hand om gamla möbler. Sedan kan man alltid blanda in lite nytt, efter tycke och smak. Ungefär så ser mitt eget hem ut här hemma. Gammalt, blandat med nytt. Och mycket vita detaljer, vita gardiner och nästan alltid vita ljus.

Nya panelgardiner och spaning på vårkläder

Jag hade strömlöst hemma idag på förmiddagen. Här var en elektriker och installerade en ny elcentral och det dröjde inte länge innan det var kallt i huset. Så jag smet iväg en stund till A6 köpcenter.

Där, på Åhléns, hittade jag nya, vita, mönstrade panelgardiner som jag ska hänga upp i vardagsrummet, bredvid de vita linnegardinerna. Mönstrade vitt i vitt med slingrande blommor. Vackert!

Jag gick runt och kikade lite på vårkläder också. Det gick bara inte att låta bli, fast jag redan har köpt mig tillräckligt med kläder för i vår. Jag har ju behövt göra det, eftersom jag gått ned två storlekar sedan jag slutade småäta godis. Men nu börjar det bli trångt i min klädgarderob.

Tyvärr. För oj, oj, oj så många snygga kläder det fanns i affärerna nu! Vackra, tunna tyger och underbara modeller på både klänningar, tunikor och blusar, tycker jag. Spets, volanger, brodyr, lite så där feminint och romantiskt som jag gillar. Det är roligt att bara titta och känna på alla de vackra vårkläderna, tycker jag. Jag måste inte köpa, som tur är.

Plockat ned julgardinerna

Jag tog ned ett par panelgardiner också när jag städade. Beiga linnegardiner med stora vita hjärtan på. De har hängt uppe sedan i julas. Nu har jag bara de vita längderna i fönstren. Det räcker så länge. Kanske hänger jag upp andra panellängder bredvid de vita när fönstren är putsade. Jag har både ljusblå och rosa längder, om jag minns rätt. I linne. Som jag fyndade jättebilligt på Jysk vid sommarrean. Jag tror att jag betalade 25:- för två längder linnegardiner. Det var riktigt billigt.

Jag var länge emot panelgardiner. Tyckte att de mest passade i offentliga miljöer och att de var stela och inte alls passade hemma hos mig. Men jag tycker mycket om panelgardiner idag. De är så smidiga att hantera. Lätta att stryka, om man behöver det. Tar inte mycket plats att förvara heller.

Jag har just nu vita gardiner i vartenda fönster här hemma. Jag tycker att just vita gardiner släpper in ljuset allra bäst. Och så är det vackert, tycker jag. Rogivande. Nu när all grönskan kommer att finnas därute. Snart, snart, snart.... hoppas jag.