Brrrr, så kallt det har varit så länge nu. Nordanvinden har inte velat lägga sig en endaste sekund. Inatt såg jag att det var -17 grader hos mig. Men igår blev jag glad. För om väderprognosen stämmer så är det mildare väder på gång, ett par minusgrader och massor av sol! Genast kändes det lättare i mitt bröst. För då kan jag gå längre promenader igen. Hur jag skulle klarat det senaste året utan mina promenader vet jag inte. Det är läkning och ger kraft att vara i naturen. Alldeles särskilt när världen rämnar omkring en som människa.
Jag läste att det är också avstressande att titta på naturdokumentärer. Forskning kan visa att det gör att man hamnar i lugn- och ro-systemet då. Tvärtemot vad som händer när man läser och ser nyheter om corona. Då aktiveras kamp- och flykt vilket verkligen vi har fått mer än nog av nu. Så fler naturdokumentärer och färre nyheter är det som gäller för mig nu.
Jag försöker ta vara på varje sak som jag märker lyfter mig. Hur liten den än kan vara. Häromdagen fick jag två nya tröjor som jag köpt på rea, i brevlådan. Det kändes nästan löjligt att jag blev så glad för dem som jag blev. Men det blev jag. Jag har varit så trött på de två tröjorna som jag växlat mellan denna vinter. Ärligt talat har de också blivit slitna. Bara att ha en ny färg på mig gjorde mig lite glad. Ja, det världsliga fyller också sin funktion för oss människor ibland. Vi är ju ändå "bara" människor. Även om det är alldeles. alldeles fantastiskt att vara människa.
Förra helgen var jag på ett ute-café i utkanten av Jönköping. Det heter Chokladverkstan i Tokarp. Där var så mysigt och jag åt årets första semla som var bland den godaste semla jag ätit tror jag. Det är ett ställe jag verkligen kan rekommendera i dessa tider. Man får kolla i deras Instagram när de har öppet. Där finns gott om mysiga utemöbler. De har tända eldar som värmer. Man kan låna sittunderlag och fårfällar att sitta på. De står och säljer fikabrödet utomhus så mycket mer coronasäkert kan det knappast vara. Ett utflyktstips från mig.
Ikväll ska jag se På spåret. I år har jag sett varje program faktiskt. Jag är så där intresserad av det. Sanningen är att jag blir åksjuk (!!!) när de kör inslagen där det är som att man förflyttas på en väg. Jag har alltid reagerat så när jag ser bilfärder och liknande på tv. Konstigt nog är jag inte åksjuk i verkligheten, bara på bio och tv, ha, ha! Så jag brukar faktiskt blunda lite när de färdas i På spåret.
Önskar dig som kikar in här en skön helg och ta hand om dig och andra!
/Anna-Karin
