Uttrycket "Som hund och katt", stämmer sällan när jag tittar på min hund och min katt när de är tillsammans. Det var en chansning när jag köpte min lilla hund. Jag visste ju inte alls hur vår katt som var tio år då skulle reagera på en liten valp i huset.
Först såg min katt chockad ut över den nya lilla varelsen som viftade på svansen. Men det gick inte lång tid förrän de respekterade varandra för de som de är. En hund. Och en katt. Med de likheter som de har i sina behov av ett tryggt hem, mat, lek, vila och beröring. Och de olikheter som de också har inte minst i sina kroppsspråk, utseenden och läten.
Idag när jag såg dem vila tillsammans nära varandra i soffan, blev jag alldeles varm ända in i hjärteroten. Tänk om vi människor hade lika lätt att ta in nya i flocken. Ibland har vi det. Ibland inte.
Tänk så annorlunda vår värld skulle vara om vi kunde respektera och acceptera varandra allesammans. Och också uppskatta varandra för de olikheter vi har. Se att det som inte jag själv kan, det kanske någon annan kan i stället och att det är det som berikar livet. Våra olikheter.
Samtidigt kunna se det vi har gemensamt. Våra mänskliga behov. Det basala som ett hem och mat till exempel. Det känslomässiga. Som närhet, värme och kärlek.
Vilken värld det skulle bli.
Vilken underbar värld ...
#Blogg100 - dag 4
