Den första natten med en nyopererad hund blev så där. Mimmi ville inte lägga sig i sin hundbädd. Och om jag la henne där, så gick hon därifrån. När jag släckte lampan, vandrade Mimmi omkring i mörkret, långsamt. Ibland hörde jag att hennes tratt på huvudet slog emot någonstans.
Jag tände och gick upp. Såg att Mimmi lyckades slicka sig lite på såret, trots tratten.
Yngsta dottern sov tillsammans med henne i soffan resten av natten. För att ha koll på att Mimmi inte slickade sönder såret.
Jag som är känslig för sömnstörningar, kände mig som en zoombie när jag vaknade. Kanske var jag trött också efter den spänningen som det ändå var att låta operera Mimmi.
På djursjukhuset fick jag hämta en ny större tratt till Mimmi, så att hon inte kommer åt sitt hopsydda sår.
Mimmi har varit trött och hängig idag. Sover mest hela tiden. Det är för smärtan efter operationen, menar veterinären. Om ungefär en vecka trodde hon att Mimmi kommer att må bättre igen.
Så det är tålamod som gäller fortfarande. Och en dag i taget.
Hur som helst. Vi har firat att operationen är genomförd idag med kanelbullar och julmust.
Mimmi har fått extra god mat och så är vi ofta nära intill henne. Klappar henne med mjuka händer. Det lindrar och läker smärtan, tror jag.
Vår katt verkade fundersam allra först när hon fick se Mimmi. Hon smög försiktigt fram till denna varelse med något så märkligt på huvudet. Fast när hon väl kände igen att det var Mimmi, så var tratten inget problem längre. Det blev en nospuss, så klart.
