Tack för sommarens första dopp och tack för det osinliga friska vattnet jag kan dricka direkt från kranen.
Tack för att jag inte behöver ligga på sjukhus eller är gammal och sjuk när värmeböljorna dyker upp.
Tack för alla fjärilarna och tack för paradisbusken och den vita gammaldags buskrosen i min trädgård.
Tack för Vättern där jag känner frid i själen heta sommardagar.
Tack till dig som mailade mig den vackra sången om Vättern som jag skriver in under fotot jag tog vid Vätterstranden i förrgår.
Förresten, tack till dig som tar dig tid att läsa i min blogg!
I EN BÅT UT PÅ VÄTTERN
Melodi: Jag har bott vid en landsväg. . .
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
ser jag ljusen från stad och från by.
Där de glittrar på vattnet en guldton så matt,
under natthimmlens mörkblåa sky.
Över granar och fur likt en skyddande mur,
höjer Huskvarnabergen en mäktig kontur.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
ser jag vågorna leka tafatt.
Här är lugn, här är frid, ingen oro och strid,
som de dagar då Rumlaborg fanns.
Mod och storvulne män, fanns här då, finns här än,
som då gjorde att storsegrar vanns.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
som ett pärlband ses Munksjöns neon.
Och i väster syns Stadsparken dunkel och matt,
det hörs avlägsna ljud därifrån.
Uti strandvass och gräs, på ett mörkskuggat näs,
susar vinden som kommer ifrån Vättersnäs.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
då känns livet så fritt och så glatt.
När det ljusnar i öst, spänner fågeln sitt bröst,
i en lovsång till Skaparens pris.
Som bland allting så skönt, här sin gärning har krönt,
med natur på en Smålännings vis.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
sedan Jönköpingsbon gått till ro.
Kan man höra på avstånd ett klingande skratt,
under stjärnhimmlens gnistrande bro.
Sakta gungar vår båt, på sin självtagna stråt,
när i Friaredalen nån spelar en låt.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
är du Jönköpings skönaste skatt.
