Den lilla rosen, som jag genast döpte till "The Survivor", fick ny jord och en fin kruka. Jag placerade den i det inglasade uterummet. Undrar när den kommer att börja blomma?
Det är när sådant här händer som jag känner att jag får en känslomässig bindning till en växt. Där slängde jag den stackars rosen så obarmhärtigt i lövhögen i höstas att jag skämdes när jag fick se den igen.
Spirande. Full av liv. Så vacker!
Vissa ger sig aldrig.
The Survivors.
#Blogg100 - Dag 74
