Oro är en känsla som i sin tur kan leda till andra känslor som stress och panik. Oro skapar stress-andning som i sin tur ger andra effekter i kroppen. Jag har jobbat mycket med mina tankar för att minska oro.
Det här är ett sätt som jag använder mig av för att ringa in och ändra tankar som skapar oro i mig. Genom att vända mitt sätt att tänka får jag en annan känsla och minskad eller ingen oro alls.
Vad är det jag oroar mig för?
Vad är det för mening med att jag oroar mig för just detta?
Gör det någon nytta för mig att jag oroar mig för detta?
Finns det något jag kan göra åt det jag oroar mig för?
Om det finns något jag kan göra åt det, försöker jag att göra det. Om det är konstruktivt.
Kan jag tänka på ett annat sätt?
Som till exempel:
"Ja, jag känner mig orolig för att det här ska gå tokigt. Fast vad är det värsta som kan hända? Jag klarar att hantera det. Det är OK att ibland göra misstag som människa. Man får med sig erfarenheter. Egentligen är livet fullt av erfarenheter i stället för misstag. Livet kan man aldrig kontrollera som människa. Bättre att vila i tilliten eller agera konstruktivt."
Oftast slutar svaren på de här frågorna för mig i en insikt om att hur meningslös min oro är. Den tar energi från mig i stället för att göra mig stark.
Ibland fyller oron en viktig funktion. Fast då kopplar jag den mera till när det handlar om intuition. En känsla i magen om att något inte stämmer, att någon inte mår bra.
Lita till din känsla, säger man ofta. Fast när det gäller oron tror jag att det ibland är klokt att fundera över varifrån den kommer och om man verkligen ska lita till den. Ifrågasätta oron utan att förneka att man känner den. Möta den i stället för att försöka springa ifrån den eller blunda för den, vilket kan göra att man blir ännu mera stressad än man redan är.
Jag tror att jag idag har ganska bra koll på när min känsla är oro eller intuition.
Har du något tips om hur man kan känna skillnad mellan oro och intuition?
Hur hanterar du känslor av oro?
#Blogg100 - Dag 77