Idag blev jag ledsen. Jag är van vid att få höra både det ena och det andra från min mamma ända sedan jag har varit liten. Som vuxen har jag lärt mig att hantera det mesta.
Men när min mamma säger direkt i telefon till ett av mina barn, att hon tycker mer om det andra barnet än henne, då brister det för mig. Då känns det som att jag dör invärtes. Det är värre när min mammas ibland vassa pilar träffar mina barn än när de försöker träffa mig.
Det finns saker som jag som mamma vill bespara mina barn från. Fast ibland går det helt enkelt inte. Jag kan inte skydda mina barn från världen. Det enda jag som mamma kan göra, det är att försöka lyssna och stötta. Och det viktigaste av allt. Att aldrig, aldrig någonsin göra detsamma själv som min mamma gjorde mot min dotter idag.