Solen skiner i Vätterbygden idag. Det är rimfrost på marken. Skatorna bygger på sina bon. Vimpeln på flaggstången hänger rakt ned.
Mina dagar just nu innebär flera timmar hos mamma på korttidsboendet där hon är. Personalen där är som änglar, både mot mig och min mamma.
Mamma är klar och vid gott mod. Hon drömmer om att få uppleva en vår till.
Jag försöker att plocka in våren till henne. Igår letade jag efter tussilago där jag brukar kunna plocka det. Fast de hade inte kommit upp än. Kanske hittar jag några idag?
Jag köpte en stor bukett rosa och vita tulpaner till mamma igår. Och en vit doftlilja som får hela hennes rum att dofta som den mest ljuvliga parfym.
Hon har kvistar från min trädgård i en vas på bordet. Körsbärskvistar, kvistar från skogslönnen utanför mitt fönster, kvistar från svartavinbärsbuskarna som hon plockat så många vinbär från, röda kvistar från blodkornellen som jag vet att hon älskar. Snart grönskar de hos mamma. Idag ska jag ge henne en kruka med små gula påskliljor.
Allt är som det ska vara. En dag i taget.
Varmt tack för alla stöttande och fina kommentarer ni skrivit till mig här i min blogg den senaste tiden. Normalt brukar jag svara alla som skriver till mig. Just nu nöjer jag mig med att läsa det ni skriver till mig.
Ni ska veta att det ni skriver till mig betyder mycket för mig. Vissa dagar när jag varit på väg till mamma har ord som ni skrivit till mig burit mig på den ibland tunga vägen. Så än en gång; tack!
Allt gott till er alla!
