Sommarminne

Det är så länge sedan jag startade den här bloggen nu. Så mycket som har hänt. Så många förändringar. Också jag förändras. Det hör livet till. Tänkte att det känns fint att lägga in någon bild på hur jag ser ut idag. Det är väl ca 12-13 år sedan jag startade bloggen Maskroskvinnan. Ibland känns det som att det var igår. Ibland känns det som en evighet sedan. Som att det var i ett annat liv. Så mycket som hänt. Så mycket jag känt. Så många gånger mitt hjärta slagit slag. Så många steg jag tagit. Ord jag skrivit. Tankar jag känt. Människor jag mött. Både IRL och via nätet. Livet är ett äventyr. 

Här två bilder från i somras när jag njöt av att sitta under lönnen i min trädgård. I skuggan där jag trivs bäst när det är varma dagar. Jag minns att jag njöt extra mycket den dagen. Det var en bra dag. En av ganska få bra dagar under en på många sätt tuff sommar. Det gäller att ta vara på stunderna av andhämtning när de är där. Alldeles särskilt mycket när livet kärvar.

När jag ser de här bilderna minns jag hur den precis lagom svalkande vinden denna varma sommardag, rörde min hud, mitt hår, mitt ansikte. Så där mjukt som en len smekning. Så där rogivande. Som en tröst från någonstans. Som när någon som älskar dig rör din hud. Den dagen i somras kändes vinden alldeles särskilt sensuell. I luften virvlade citronfjärilar omkring. Nyckelpigorna strosade runt i blomrabatterna. Igelkottarna låg och snusade i buskarna lite överallt och väntade in skymningspromenaden. Det doftade lavendel, timjan och nyklippt gräs. Solen värmde människorna. Himlen var blåklintsblå. Allt kändes gott. En fläkt av paradiset på jorden. Och där fick jag vara just då. Tacksam.

Höstkänsla

Oj så varm septembermånad vi fick! Jag börjar riktigt längta efter svalare dagar nu. Den där friska höstluften som jag tycker så mycket om. Kanske är den snart här, hösten. I alla fall har träden och vår lönn börjat skifta i höstfärger. Och idag har det regnat mycket även om det inte syns på bilderna i det här inlägget eftersom jag tog dem för några dagar sedan.

Minsann, där var troligen sommarens sista smultron i min hand. Vilka smultron smakar godast? Sommarens första. Eller kanske sommarens sista? Säg det den som kan. 

Här är den finaste lilla vovven i hela världen för mig, min älskade lilla Mimmi. Snart fyller hon hela tolv år. Hon är pigg som en unghund fortfarande. Promenerar och springer snabbt. Hör bra. Ser bra. Förstår så mycket av det man säger. Och också av det man inte säger. Titta in hennes ögon, kan du tänka dig en vänligare liten varelse? Det kan inte jag i alla fall. Vad jag älskar henne. Och i hennes ögon ser jag att hon älskar mig också. Det gör mig så varm i mitt hjärta. 

Livets kringelikrokar

Så länge sen jag skrev här nu. Livet, och döden, har kommit emellan. Ibland i livet är det som att man tappar sin kraft och sin väg. Man känner sig omkullkastad och vilsen. Vart ska jag nu? Vad kommer efter detta?

Energin man har räcker till för det nödvändiga. Det basala. Sömn, mat, måttlig motion. I början. Så småningom också för lite mer. Lite till och lite till. Små steg i taget.

Så bra att jag levt ett tag. Att jag varit där förut. Att jag vet att det blir bättre så småningom igen.

Allt har sin tid.

"This too shall pass"

 

Vårrus

Barhuvad

ljumma vindar

fladdrande hår

Från ingenstans ...

Doft av årets första

nyklippta gräs

Den doften ...

För mig slår

inte ens

doften av

det dyraste vin

Just doft av

Årets första

nyklippta ...

Gräs

/Anna-Karin

(känner mig rusig av våren)

Bokhyllan

Den här tiden på året efter jul brukar jag hitta på något projekt. Som att rensa någonstans. Den här gången blev det inte helt självvalt. Det var nämligen vår 37 år gamla Lundqvist-bokhylla som hade kollapsat. Det hände i höstas och gjorde en riktigt smäll i rummet. Först försökte vi laga hyllan. Men det visade sig vara risk att fler hyllor skulle gå sönder. Så det var dags att skaffa något nytt. Nu efter jul har vi tömt hyllan på böcker och annat. Skåpen nedtill innehöll så mycket minnen. En del kom jag ihåg, annat hade jag glömt bort att det var där. Det känns som att jag gått igenom hela mitt hittills levda liv med allt jag sorterat senaste veckorna. Nu har vi i alla fall fått ordning och reda och den nya bokhyllan, Billy från Ikea, är på plats. Det blev så ljust och luftigt i rummet. Känns så skönt att rensa ut tycker jag. Även om det inte känns så roligt när man ska sätta igång med det, så är känslan efteråt härlig.