Morgonsolen strålar in i hörnet av det inglasade uterummet och plötsligt förstår jag att det är där, precis där, som jag om bara några veckor kommer att sitta och äta frukost. Jag behöver inte flytta till Provence. Jag stannar i Sverige. Bara solen visar sig.
Jag ska göra en mysig frukosthörna i just den delen av uterummet. Ett litet runt bord och en liten stol. Så där precis lagom stort för att äta frukost. Lavendel i en vacker kruka på bordet, den kommer att trivas där i solen. Precis som jag kommer att göra. Och min katt.
Från just den morgonsoliga hörnan i uterummet kan jag se ned till sjön nära där jag bor. Jag ser inte sjön, men jag kan se öppningen i landskapet där den lilla sjön är. Jag kan se solen gå upp bakom skogen intill sjön. Jag kan höra sjöfåglarna. Precis nu flyger några gäss förbi utanför mitt fönster. I skogslönnen hör jag intensivt fågelkvitter.
Tro nu inte att jag gör reklam för uterum, för det gör jag inte. Jag gör bara allt jag kan för att härda ut. Härda ut i denna förbenade mörka del av världen som är Norden. Fast som sommartid är precis tvärtom, som en enda lång dag utan natt. Då nästan för ljust för att jag ska kunna sova. Nu nästan för mörkt för att jag ska kunna vakna.
Jag är inte i balans än efter att mamma blev så sjuk. Det känns i min högerarm, det var länge sedan jag kände den smärtan i armen som jag gör nu. Men det blir bättre igen, tänker jag, jag tar många pauser i vardagen.
Igår åkte jag till Blomsterland och köpte mig en hel kasse full med himmelsblå penséer. Jag ska plantera den stora grå korgen intill trappan den här veckan.
Blomsteraffärer är bra ställen att vandra runt i för att härda ut genom vintern. Där fanns redan allt för våren, fullt av små spadar med blommiga handtag, trädgårdsförkläden, plantjord och en hel del plantor också. Tulpaner, videung, krokus, forsythia, pärlhyacinter, narcisser, rosa tusenskönor och ranunkel i alla möjliga färger väckte vårkänslor i mig. Fick det att spritta till i bröstet. Av förväntan.
