Visar inlägg med etikett Katt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Katt. Visa alla inlägg

måndag 9 november 2020

R.I.P. Yatzy

R.I.P. vår älskade allra finaste Yatzy. Onsdagen den 4 november tog vi farväl av dig efter att du långsamt försämrats den senaste månaden. Du fick ett stilla och värdigt slut på ditt långa liv vilket jag är så tacksam för. Tack för all tid med dig. All tröst du varit i tunga stunder. All glädje och närhet och kärlek du gett till oss. Alla skratt du gett oss. All ömhet du fått oss att känna. Jag glömmer aldrig dig. Du är för evigt i mitt hjärta. Det kommer att vara så tomt och tyst här i huset efter dig, du vackra själ. Alltid så vänlig var du. Tack för att jag fick vara med om dig. Älskade, allra mest älskade Yatzy vad jag saknar dig redan. 19 1/2 fantastiska år fick vi med dig. Tack från mitt blödande hjärta. Jag visste inte hur förlamande ont det skulle göra nu när du är borta. Men det gör det. Så många år du har funnits där för mig och de andra. Genom sorg och glädje. Du fattas oss. Tomrummet efter dig är så stort. Liksom tacksamheten över att ha fått ha dig med oss så länge.







tisdag 3 november 2020

Skärpta restriktioner i Jönköpings län

Så kom besked om skärpta restriktioner också i Jönköpings län på grund av ökad smittspridning. Inte helt oväntat om du frågar mig. Jag har förvånat tittat in på caféer i stan ibland och sett fullt med människor i olika åldrar sitta nära varandra.. Själv har jag dragit mig bort från all trängsel hur fikasugen jag än känt mig. Jag som älskar att gå på café och sitta bland människor, vad jag saknar det. Vad jag längtar tills vi kan leva mer normalt igen.

Men just nu får vi försöka ta oss igenom de närmsta veckorna ändå. Bara umgås med de i samma hushåll. Bara besöka livsmedelsbutiker, apotek och vården. Det känns tufft, men det finns inget annat alternativ just nu än att ta sitt ansvar som samhällsmedborgare.

Vilken tur att jag har Internet, tv, böcker, ljudböcker med mera. Promenaderna och min träning. Om inte man var en överlevare före denna pandemi, så tränas man verkligen i den konsten just nu som människa.

Min älskade katts mående har blivit sämre. I morse ringde jag Djursjukhuset. Hon ska undersökas redan imorgon. Jag är beredd på att det kan bli dags att ta farväl. "Din katt sjunger ju på sista versen nu", som man sa till mig i telefonen. Jag får se hur det blir. Jag kommer att sakna henne. Mycket. Men som hennes ägare är det min skyldighet att se till att hon får ett värdigt slut utan lidande. Som sagt, jag får se hur det är imorgon.

En dag i taget. Det gäller mycket, nuförtiden.



 

torsdag 24 september 2020

Solkatten


Tänk att hon har fått njuta av solen en hel sommar till, älskade fina Yatzy, vilken ömhet jag känner när jag ser dig må så gott där i solen. Din 19:e sommar är på väg mot höst. 

måndag 14 september 2020

Vår katt 19 år




Midsommarafton fyllde vår katt 19 år. Hon är en så underbar katt, den snällaste katt man kan tänka sig. Klok och pratar mycket med oss. Hon har artros men annars är hon frisk. Varje dag med henne känns som en stor gåva. Särskilt med tanke på hennes ålder numera.

fredag 10 maj 2019

Älskade katt

Sånt här kan hända när man ska göra sin momsdeklaration och har en älskad katt som inte bryr sig ett skvatt om blanketter mer än att de är varma och sköna att sitta på en stund. Djur hjälper en människa att hitta livets rätta proportioner ibland.

måndag 26 juni 2017

Min katt 16 år


Midsommarafton firade vi min katt som fyllde 16 år. Älskade katt, du är lite stel när du sovit länge. Det smäller i lederna när du går och du är krumryggad mot hur du var för några år sedan.

Du jamar mer och högre på nätterna nu än förut. Din integritet är stor och du åldras med värdighet. Du gör aldrig någon illa och är den snällaste katt jag vet. Du ger mig frid i mitt inre när du spinner och är nära.

Seniorkontrollen hos veterinären i veckan visade att alla dina värden är bra. Så länge leve vår fina katt, hurra hurra hurra hurra!

fredag 13 mars 2015

Min innekatt och vad det betyder att känna sig trygg #blogg100



Snart är det fjorton år sedan min katt kom in i huset. Hon är en innekatt. En mycket cool sådan. Går runt med svansen i en krok när hon inte sover. Trygg i sig själv och trygg med att hon får det hon behöver av sin flock.

Inte behöver hon slita för födan, precis. Hon känner ingen stress eller prestationsångest för att få äta sig mätt eller ha tak över huvudet. Hon vilar i tillit till att vi i flocken tar hand om henne. Har aldrig upplevt en hård hand eller något slag från en människa. Därför använder hon heller aldrig sina klor för att försvara sig. Trots att hon verkligen har vapen att ta till. Men hon behöver inte använda sina försvar. Därför att hon har ett tillräckligt tryggt liv.

Att ha djur omkring sig är sann rikedom för mig. De skapar ett lugn och de älskar mig hur än jag mår eller ser ut. Så länge som jag är snäll mot dem. Och vem är den som inte känner ömhet och vill allt gott till en så fin katt som min? Hon ger så mycket kärlek till mig och andra. Att titta på henne känns som meditation.

Jag lär mig också mycket av mina husdjur om vad det är att vara en levande varelse.

Det finns mycket som förenar oss människor med djuren och naturen. Mycket som vi har att lära oss som människor från annat liv omkring oss och därute, tänker jag.



"När det finns en katt i rummet, har en inredare inte mer där att göra."

(Ernst Kirschsteiger)


#blogg100 #bloggswe

onsdag 11 februari 2015

Seniorkontroll för min katt


Min underbara katt ska på Seniorkontroll på Djursjukhuset idag. Hon fyller 14 år på midsommarafton. Det senaste året tycker jag att hennes mjau-ljud har förändrats periodvis. Och den senaste tiden tycker jag att hon går mer krokryggig än förut.

Så tid att kolla upp så att allt är bra med henne.

Vad jag älskar denna katt! Så mycket hon betyder och har betytt för mig och för hela min familj.

Hon gillar att lägga sig i min skönaste fåtölj.

Alldeles särskilt efter att jag suttit där och värmt upp den.

Sedan är fåtöljen upptagen i flera timmar av en sovande katt.

onsdag 8 januari 2014

Ett märkligt uppvaknande


Jag vaknade av ett klickande ljud ute i hallen. Sedan hörde jag Mimmi skälla. Där jag låg i den varma mjuka sängen, funderade jag över om jag var lika ljudkänslig idag som igår fast att jag sovit hela natten. Ljuden från bilarna på väg in mot stan hördes som att de körde omkring nästan i sovrummet.

Jag gick upp. Genast när jag öppnade dörren mot hallen kände jag den friska svala luften strömma mot mig. Ytterdörren stod vidöppen mot mörkret därute.

På trappan inomhus som leder ned till gillestugan, låg min katt helt lugn på andra trappsteget uppifrån och tittade på mig.

På sin lilla blåvitrandiga dyna i hallen låg Mimmi hoprullad och tittade med ett knappt öppet öga ut i mörkret.

Jag stängde dörren.

Sa en tacksamhetsbön högt för mig själv över att både min katt och min hund var kvar i huset.

När en dörr står vidöppen mot världen och ingen eller inget stoppar en att ta chansen och ge sig ut där, visst måste man älska platsen man är på då när man väljer att stanna kvar?

Jag kände en sådan ömhet över att mina två husdjur valt att stanna kvar i huset med mig.

Trots den vidöppna dörren mot världen.



fredag 13 december 2013

torsdag 24 oktober 2013

Jag och min hund och min katt

Min hund till vänster om mig och min katt till höger. En stund som andades frid för mig.

fredag 21 juni 2013

Hund och katt

Mimmi, 1 år och 8 månader, midsommarafton 2013.


Sömnig katt som fyllde 12 år midsommarafton 2013.

torsdag 21 mars 2013

Katt och hund

I soffan.

Till vänster om mig min katt.



Till höger om mig min lilla hund.



Lycka!