måndag 31 oktober 2022

Löven som föll

 

Igår gick jag en långpromenad i det vindstilla, ovanligt varma vädret så här de sista dagarna i oktober. Jag tog mig tid att stanna ibland och bara njuta. Underbart väder verkligen. Det är inte många löv kvar nu längre på träden. De har hittat en annan plats. Landat på jorden istället. Det där som alltid väcker tankar i mig om livsprocessen. Om det som faller och dör för att bli till liv igen. Vackert och vemodigt, det är hur jag känner inför denna tiden på året. 


I helgen fick vi ställa om klockorna igen. Jag tycker inte om den omställningen. Men det är bara att försöka hänga med. Tiden kommer och går som den vill ändå ju, eller hur. Men oj, så tidigt det blev mörkt igår kväll. Svårt att hålla sig vaken ibland nu om kvällarna.


Idag räfsade jag löv en stund. Det är meditativt känner jag det som. Dessutom blir jag så varm och mjuk i musklerna efteråt. Trädgården och naturen gör sig redo att vila. Kanske behöver vi människor också vilan nu mera än annars? Samla kraft och läka efter allt. En dag i taget.