Det är kallare därute nu och regnet smattrar mot fönsterrutan i takt med smattret från tangenterna när jag skriver.
Ett härligt vårregn som får blommorna att dyka upp lite överallt ur den mörka jorden eller det allt grönare gräset.
Tussilago. Vitsippor. Primulor. Scilla. Doftviol. Påskliljor. Tusenskönor.
Kärt barn har många namn.
Till och med årets första maskros har jag sett blomma nu.
Ogräset dyker också upp ur jordens mörker. Samtidigt med blommorna.
Vad är det som gör att jag blir varm i hjärtat när jag ser blommorna och att jag känner mig stressad när jag ser ogräset?
Minnet av alla års ogräsrensande i rabatter och vid murar och gångar, gissar jag.
Vem är jag, egentligen, att döma något levande som blomma eller ogräs?
För i så fall, vad är jag själv?
Blomma?
Eller ogräs?
#blogg100 #bloggswe
