P1 Tendens om ekonomiska vinnare och förlorare

P1 Tendens handlade idag om den förändring som skett i vårt samhälle de senaste 30-40 åren. Om hur synen på vinnare och förlorare förändrats till att den som är en "förlorare" får skylla sig själv.

I programmet intervjuar man dels en man som gett ut en bok med råd om hur man blir miljonär. Han menar att alla människor "som lägger manken till" kan bli ekonomiskt rika. Det handlar om att spara, att köpa sig ett eget boende, att satsa på aktier, anser han.

Sedan intervjuar journalisten i P1 Tendens en sjukskriven kvinna med små ekonomiska möjligheter. Kvinnan är född med ett genetiskt funktionshinder. Har två högskoleutbildningar, dels till civilingenjör och dels till förskolelärare. Fast när hon hamnar i arbete klarar hon inte den press som finns där. Hon blir sjuk och sjukskriven med allt vad det innebär.

Med inställningen att man får skylla sig själv för hur man har det, om man är sjuk eller utan arbete eller fattig, så behöver man inte heller bry sig om hur andra har det, är en av tankarna i programmet. Det är enligt mig en feg väg att gå för oss människor. Att inte våga se det mörker som finns för många av invånarna i Sverige. Att låta bli att göra något åt det. Att påstå att allt är individens "fel".

När vi i själva verket kan välja att se oss själva som många individer i ett gemensamt samhälle där vi alla blir vinnare på att ta hand om och lyfta varandra.

Att vi alla blir vinnare när vi tillåter varandra att prestera efter vars och ens förmåga och inte låter pengarna styra människan. Utan i stället hjärtat.

Ett hörvärt program som ger många tankar.


Lästips:

"LO: Svenskar riktar kritik mot sjukregler" (Expressen)
"Sjukförsäkringen, ett allt tydligare irritationsmoment" (Martin Mobergs betraktelser)


#bloggswe#val2014#socialpolitik#svpol

Rosen The Survivor

Minns ni den lilla krukrosen som jag hittade i en lövhög i trädgården tidigt i våras? Där låg den friskt grön. Fast att jag slängt den där och trodde att den skulle bli till jord i stället för till en ros.

Förundrad tog jag upp den lilla rosen, höll den i mina händer och gav den namnet "The Survivor", överlevaren.

Så här såg den ut när jag planterat den i ny kruka och gett den ny jord i våras:

Den var från början en liten krukros som jag köpte billigt i en mataffär. Den trivdes aldrig utomhus förra sommaren. Bladen blev gråaktiga. Blomknopparna torkade och slog inte ut. Den satte inte många knoppar.

Jag hade gett upp hoppet om den. Tänkte att den skulle få bli till jord i lövhögen under vintern i stället och slängde den där.

Fast så fel jag hade.

En hel lång om än mild vinter överlevde krukrosen.

När den fick bra jord att växa i, skydd mot regn och blåst, värme från solen och mycket ljus i uterummet, visade den en helt ny sida av sig själv. Den blommade upp. Satte mängder med rosa knoppar som blommade länge. Den blommade inte bara upp en gång. Utan hela två gånger.

Jag fick plantera om den en gång till i sommar. I en ännu större kruka. Med ännu mera bra jord.

Idag, den 28 augusti, är den cirka en halv meter hög. Full av knoppar. En del på väg att slå ut. En del i blom.

Den här hösten tänker jag inte slänga den på lövhögen.

Rosen lärde mig en läxa.

Jag ska i stället fortsätta att vårda den mycket ömt.

I förundran tappar jag andan inför hur det liv som får växa i rätt jord, på rätt plats skyddad för alltför kalla och hårda vindar, får vatten, näring, omsorg och omtanke, kan växa sig så stor, så stark, så vacker.

Det skulle ju vara konstigt om inte samma regel gäller också för oss människor.

Liv som liv.

Vi behöver ta hand om varandra för att vi ska växa till full blomning.

Istället för att tappa tron på varandra och slänga ut en del av oss i kylan. Utlämnade åt vårt eget öde.

Jag tror att det bor en ros redo att spricka ut i var och en av oss.


Maskros.

Likaväl som krukros.



Lästips: "Inte vart det direkt klarare, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)


#bloggswe