Idag vaknade jag klibbig och stel. Huset är så upphettat nu att det räckte inte med regnet igår förmiddag för att svalka ned det. Inte på långa vägar. Det blev inte så mycket sömn inatt heller, för i huset fanns fem tonårskillar och två tonårstjejer som tittade på en otäck film och skriken i filmen hördes väl upp till mig som sover i rummet ovanför TV:n.
Jag kände mig seg när jag vaknade. Tog en dusch. Lite bättre. Tog fram yogamattan ur garderoben och gjorde fem positioner med yogaandning till. Bland annat positionen på bilden som heter Trädet och som bland annat tränar balansen.
Efteråt kände jag mig så lugn, så lycklig, så harmonisk och jag kände att jag rörde mig långsammare och var så fokuserad när jag gjorde i ordning min frukost.
Yogan var det som för sex år sedan verkligen började verka som en läkande kraft i mig. Då, i början, det första året med yoga för mig, kände jag inte att det hände något särskilt. Jag fortsatte gå dit i alla fall, för jag är ganska envis av mig, ger inte upp i första taget. Det andra året började jag känna lugnet allt oftare. Idag räcker det med några positioner, eller en kort stunds meditation för att jag ska hitta lugnet i mig själv. Ibland räcker det att jag tänker på lugnet och yogan för att jag ska bli lugn.
Det går att träna sig i mycket här i livet. Det går att stressa sönder sig så att kroppen och själen inte känner till något annat tillstånd än det som är stress. Det går att lära sig att hitta det lugna tillståndet igen, vilan, där det blir återhämtning och där man får kraft och energi. Även om det kan ta några år att lära sig det, som det gjorde för mig.
Min kropp och min själ är mitt hus, mitt snäckskal som en snigel har sitt hus på ryggen. Är jag lugn i min kropp och min själ, störs jag inte av den yttre stressen på samma sätt som annars. Det har varit en minst sagt häftig upplevelse för mig att få upptäcka det!
Idag säger jag tack till
Blossom Tainton som, utan att hon vet om det, var den person som ledde in mig på yogan. Hon berättade i ett TV-program eller om det nu var en tidning, vad yogan betytt för henne. Och jag minns att jag tänkte; kunde det hjälpa henne, då kan det hjälpa mig. Och så började jag yogakursen på Friskis & Svettis.
Yoga kommer jag att fortsätta med så länge jag lever. Man blir aldrig, aldrig för gammal för att göra yoga. Däremot kanske blir man gammal om man gör yoga. Jag kan ju alltid hoppas. Jag har några "vimsiga" år som jag gärna vill ha kompensation för här i livet, om jag kan få det. Betalning i efterhand, liksom. Det känns som att det är det jag får just nu. För jag känner mig yngre idag än för tio år sedan när jag blev sjuk. Ålder är inte antal år. Ålder är hur man mår.
