Laptop - älska eller avsky?

Just nu sitter vi tre personer i huset med varsin laptop framför oss. Jag själv, tonåringen och tonåringens kille. Jag undrar vad människor skulle tänkt för 20 år sedan om de kommit hem till oss just nu. Så mycket som har hänt genom den här nya tekniken.

Själv så tillhör jag dem som älskar min laptop. Jag har ju alltid älskat att skriva. Redan att få lämna en gammal skrivmaskin för att börja skriva på en elektronisk var en gång i tiden en stor sak för mig. Och sedan när datorerna kom, ja, då kunde jag ju slänga allt vad Tippex och kopieringspapper hette. Så underbart befriande att ha en delete-knapp på tangentbordet i stället! Om man nu klickade på den vid rätt tillfälle förstås. Plötsligt kändes det som att avståndet mellan mina tankar och orden jag fick ned framför mig blev kortare, med datorns hjälp. Mera "direktkoppling" på något sätt. Jag kunde skriva snabbare och mer direkt vad jag tänkte.

Sedan min laptop. Jag älskar den. Jag är smått beroende av att skriva. Det har alltid varit en del av mitt liv, mitt sätt att uttrycka mig på. Att kunna ta med sig min laptop till olika ställen, så att jag kan sitta ute i det fria och skriva när det blir vårvärme nog, det ser jag fram mot nu.

Astid Lindgren sa en gång; "När jag skrev glömde jag alla mina sorger". Så har det varit för mig också många gånger i mitt liv. Jag blir glad av att skriva, helt enkelt!

Vårdrömmar

Så som det ser ut på den här bilden, så ser det snart ut därute nu. Det kommer att gå fort, här i Vätterbygden, tills det är grönt. Jag är förvånad över att inte all snön bromsat våren mer här tidsmässigt än den har gjort. Det har inte varit någon riktig tjäle, det är väl det som är förklaringen. Och så rann snön ned och gav massor av vätska åt allt levande.

Det är härligt att kunna promenera ute nu. Jag försöker ta ett par korta promenader varje dag, mellan mina pass med arbete. Jag får olika upplevelser beroende på vilken tid på dygnet jag är ute. Morgonen har sin atmosfär, middagsljuset är skarpt om det är solsken. Inga skuggande löv att gömma sig under än. Kvällsljuset älskar jag nog mest av alla ljusen den här årstiden. Skymningsljuset.

Nattpromenader... det tar jag mig sällan. Tack och lov. Då sover jag. Jag har sovit gott i natt också. Tänk, jag sover hela nätter i stort sett varenda natt. Det är en gåva, jag slutar aldrig att känna tacksamhet över att jag återerövrat min sköna sömn.