Trots mina aningar, slogs jag nästan omkull av det som mötte mig när jag kom ut från köpcentret. Jag möttes av en stad som var grön. Träden hade slagit ut, inte minst björkarna hade hux flux blad igen. En explosion av grönska, en härligare explosion får man väl leta efter, tänker jag.
Hela vägen hem i bilen föll mina tårar. Mina känslor är så många och så starka nu för tiden.
Det hände likadant häromdagen när jag såg en gammal trädgård full med blommande blå scilla på marken. Som att himlen ramlat ned på jorden såg det ut. Tårarna gjorde mina kinder alldeles våta.
Våren är en underbar tid fast också en ibland starkt känslosam tid när man är en starksköring som jag. Eller högkänslig som en del kallar det, eller känslomänniska.
Uppe där jag bor på höjderna är knopparna stora. En del buskar har slagit ut. Fast här är inget grönt landskap än.
Mellan där jag bor och närmast Vättern skiljer det fem klimatzoner. På fyra-fem kilometer eller tio minuters bilresa.
