Jag är lyckligt lottad, för i brevet stod det att jag får tre fjärdedels tidsbegränsad sjukersättning till och med juni 2011. Det är lite märkligt att det är tidsbegränsad sjukersättning för den finns ju inte längre med de nya reglerna. Men strunt samma, jag bryr mig inte om vad man kallar det, det jag bryr mig om är att jag får min ersättning så länge jag behöver den, så länge jag inte är arbetsför till 100 %.
Jag grät av lättnad när jag läste brevet och tårarna rinner när jag skriver nu också. Jag tror att det bara är den som varit där själv som kan förstå hur det känns. Att inte ha hälsan att kunna jobba 100 % längre, hur gärna man än skulle vilja det. Att gång på gång vara utlämnad till hur andra människor bedömer min kraft och arbetsförmåga. Att behöva vänta på besked. Att inte veta om eller när jag får pengarna.
Nu kan jag känna mig trygg med detta till och med juni i sommar. Vad som händer sedan, det vet jag inte. Det är en press att vara långtidssjukskriven i sig. Pressen har inte minskat med de nya reglerna, mera ökat upplever jag det som. Just min diagnos blir knappast bättre under press, tyvärr. Men jag kan inte ändra reglerna, jag får acceptera att det är som det är.
Nu tänker jag unna mig att släppa tankarna på min ekonomi den närmsta tiden och fokusera på allt som ger mig energi, hälsa och glädje. Just nu känns det så otroligt skönt, en sådan lättnad! Nu kommer jag att få mer kraft att lägga på mitt företag Skrivklådan och det ser jag verkligen, verkligen fram mot. Det är min stig mot friheten!
