I gränslandet mellan det som var och det som ska komma bor ibland en tomhet.
Där fanns ett liv som inte längre finns kvar. En helhet som splittrats.
Du söker efter något att hålla fast vid av det som var. Fast där är inget kvar.
Så många gånger du byggt nytt. Du kan konsten. Precis som att du kan konsten att ta farväl.
Fast ...
Hur många gånger klarar en människa att bygga nytt?
Minns att det som var, går nära det som ska komma.
Så stilla, tätt intill ...
Att du knappt märker det.
Var i tålamod och tillit. Ta ett steg ibland. Eller två.
Vem kan egentligen säga var något tar slut och var något annat tar sin början?
Som solljuset strålar dået sig samman med nuet och framtiden.
Sammansmältna.
I evighet.
#Blogg100 - Dag 13
