Trött, trött, trött ... hur mycket jag än sover, så känner jag mig lika trött just nu.
Idag har jag legat på soffan långa stunder. Jag söker tystnaden.
Jag frågar mig själv vad tröttheten kommer från? Vaxproppen i örat? Sorgearbetet efter min mamma? Beskedet från FK häromdagen? De långa ljusa nätterna och de tidiga ljusa morgnarna? Matthet efter de senaste årens stress?
Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag behöver ta hand om mig nu. Lyssna till min kropp och inte köra över mig själv mer än vad jag redan gjort.
Rutiner, mat, motion, meditation, lustfyllda saker.
