onsdag 31 augusti 2016

Gör om mig?

Jag fick en tidning i brevlådan. "Stor Gör om mig-special". "Rivstarta din hälsohöst". "Jag vill ha en stor förändring". "Nu har jag samma midjemått som på gymnasiet". Några av rubrikerna i tidningen.

Visst är det roligt att byta frisyr ibland. Att köpa mig en ny blus eller vackra underkläder. Och visst är det viktigt att motionera och att ha ett sunt förhållande till mat. Fast alla gör-om-mig-budskap runt omkring mig får en röst i mig att väckas och skrika inifrån; snälla, jag vill bara få vara mig själv. Precis som jag är. För jag duger precis som jag är. Och du också."

Även i yogan som betyder så mycket för mig, ser jag ibland en tendens till att också den handlar om prestation och att göra om sig själv idag. Mer fokus på att få snygga muskler och att kunna stå i en häftig position än det som en gång för mig lockade mig i yogans budskap: Att bli vän med den kropp och själ jag redan har, att acceptera mig själv precis som jag är och att lära mig att bara vara. Släppa kontrollen. Var går gränsen för när att släppa kontrollen istället blir att kontrollera?

Om man som människa hela tiden strävar efter att göra om sig själv, till vem är det man vill göra om sig? Och vem är det man vill göra om sig från? Om vi alla hela tiden gör om oss, vad händer då med de som vi en gång var? Är det säkert att det blir bättre? Kanske är det klokt att ha fokus mer på att älska sig själv och andra så som de är, i stället för att sträva efter att göra om sig själv och andra. Kanske är det mera kärlek i ett sådant förhållningssätt till sig själv och medmänniskorna. En mer avstressande syn på människorna och mig själv.

Jag tycker om budskapet i den här psalmen som jag lärde mig när jag konfirmerades:

"Du vet väl om att du är värdefull. Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du. Det finns så många som vill tala om. Att du ska vara si och så. Gud Fader själv han accepterar dig ändå. Och det kan du lita på.

Du vet väl om att du är värdefull. Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du. Du passar in i själva skapelsen. Det finns en uppgift just för dig. Men du är fri att göra vad du vill med den. Säga ja eller nej.

Du vet väl om att du är värdefull. Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du."

måndag 29 augusti 2016

Hur hjärnan påverkas vid stress

HÄR kan du läsa om hur hjärnan påverkas av stress och vid utmattningssyndrom.

Enligt forskarrapporten skadas bland annat människans förmåga att hantera stressiga situationer. Studien visar också att personer med ett diagnosticerat utmattningssyndrom hade svårare att dämpa sina reaktioner vid höga ljud.


Forskarna kunde också se att de utmattade människorna hade starkare band mellan amygdala och områden i hjärnan som är direkt kopplade till emotionell ångest.

Enligt rapporten riskerar kronisk stress att skapa känsla av utmattning, likgiltighet och känslor av ineffektivitet. Utmattade personer är mer sårbara för depressioner än andra personer.



Lennart Levi om stressen i samhället

I Veckans Affärer läser jag en intressant intervju med Lennart Levi, Sveriges första professor i stressmedicin 1978, Han berättar bland annat om hur långvarig och svår stress utan möjlighet till återhämtning skadar en människa.

Att allt fler människor i Sverige blir sjuka i stressrelaterad ohälsa kommenterar han så här:

”Det beror på ett kortsiktigt tänk. Somliga företag räknar på sina resultat för nästa kvartal och bortser ofta från att en människa ska kunna arbeta livet ut. Det som lönar sig kortsiktigt kan straffa sig långsiktigt i form av försämrad produktivitet och ökad ohälsa”, säger Lennart Levi.

Lennart Levi anser att man ska göra skillnad på utmattningssyndrom och utmattningsdepression.

"Vid utmattningssyndrom ses kvarstående stresskänslighet, uttröttbarhet och minnesproblem, och en trötthet från vilken du inte kan vila ut dig. Då du är deprimerad är du så ledsen att ingenting längre spelar någon roll", säger Lennart Levi.


fredag 26 augusti 2016

Magiska augustikväll


Värmen sköljer över Sverige igen. I alla fall meteorologiskt. Jag pustar mig igenom sensommarvarma augustidagar. Njuter när skymningen faller. Mörkret lägger sig.

Hämtar andan i stearinljusens sken i uterummet innan jag lägger mig.

Sen kväll blir till natt.

Vill inte gå in i det heta huset.

Kanske de sista somrigt varma kvällarna på mycket länge.

Kanske inte.

Vem kan veta.

Vissheten om att hösten är på väg får mig att ta vara på sommarens sista andetag.

Även om jag välkomnar hösten med sin friska luft där det är lättare att andas. De vackra färgerna. Stillheten och lugnet som lägger sig. Tända ljus inomhus.

torsdag 18 augusti 2016

Isbryterskan

Stelfrusen
under isen
alltför länge

Så kom den ...

Isbryterskan

Sprängde med full kraft
allt det isigt kalla frusna

Jag hissar segel

Styr ut på öppet hav

Frisk vind fyller mina lungor

Jag andas

Fri!


(Anna-Karin )

onsdag 17 augusti 2016

Vänner bästa investeringen


Igår mötte jag en kompis som jag inte träffat på 15 år. Fast alla de åren försvann så fort som vi fick se varandra. Som att tiden stått still. Som att vi hade träffats dagen innan fast att det egentligen gått 15 år.

Så härligt med människor där åren och allt som hänt inte har någon betydelse. Där kommunikationen och skrattet är detsamma som det alltid har varit. Lusten att dela med sig till varandra och det äkta intresset för varandra.

Jag hade glädje och energi och lätta känslor i kroppen efter mötet. Så härligt att hitta tillbaks till vänner som jag av olika skäl tappat bort en period i livet.

måndag 15 augusti 2016

Lavendel och tidig höst


Jag har lavendelplantor i en kruka i trädgården den här sommaren. Nu efter den senaste veckans blåst och regn hade blommorna börjat vissna. Så jag klippte av dem och band små buketter som jag ska torka. Det luktar lavendel i hela rummet där jag sitter och skriver just nu.

Paradisbusken har börjat få höstfärger. Solen skiner från en blå himmel. Det är augustiljus. I nyheterna läser jag att hösten redan är här i stora delar av landet. Ovanligt tidig höst i år.

För mig känns det som att det svängde över en natt från högsommar till sensommar eller tidig höst. Det känns i luften. I dofterna. Det syns på färgerna i naturen. Det gör mig både lugn och vemodig på samma gång.

Jag tycker om hösten. Det är en vilsam årstid. Både för kroppen och själen. En härlig årstid för långa promenader. Mysiga kvällar inomhus med tända ljus, en kopp té och en bok eller träffa vänner. En bra tid också för att blogga igen. Eller gå med i en studiecirkel kanske. Själv så ska jag börja sjunga i kör i höst. Det ska bli roligt. Sång och musik är bra för en människa.

För fyra dagar sedan var det rejäl åska och hagel hos mig. Det var stora hagelkorn som täckte marken. De for genom stuprören och klumpade ihop sig till en stor klump på marken som låg kvar ett helt dygn innan den hade smält bort. En ovanlig syn så tidigt som 11 augusti. Så här såg det ut utanför mitt köksfönster när busvädret var som värst:

torsdag 11 augusti 2016

Och jag fortsätter



Det är väl det alltihop handlar om. Att fortsätta. Genom glädjerus och kärlekssorg. Genom förtvivlan och hopp. Genom stunder när allt rasar och genom stunder när man känner sig som i paradiset.

Genom årens och årstidernas skiftningar.

Fortsätta ...

Keep moving on.

Oavsett vad.

Det är väl det alltihop handlar om.

Att aldrig ge upp om sig själv.

Eller livet.

tisdag 9 augusti 2016

Att-inte-ha-något-jobb-ångest


På vägen norrut längs med Vättern har träden redan börjat få höstfärger. Den torra sommaren sätter spår som inte går att göra något åt längre. Äppelträden dignar hur som helst av frukt. Jag drömmer om äppelkaka med vaniljsås och varma ugnsäpplen med kanel.

Rönnbären är fulla av bär. Undrar om det blir en kall vinter i år då? Vem kan veta. Från mina smultronplantor i kruka kan jag skörda söta smultron. Vinbärsbuskarna är fulla av röda vinbär. Häromdagen gjorde jag krusbärskräm. Så god och så vackert kärleksröd att den var en sann njutning för både magen och själen.

Många har börjat jobba nu efter semestern. På radion tror jag att man säkert tjugo gånger de senaste dagarna berättat om olika sätt att hantera jobbångesten efter semestern. Fast inte en enda gång nämnde de något sätt att hantera att-inte-ha-något-jobb-ångest.

Mitt sätt att hantera den ångesten är att försöka ta vara på det som är bra med varje dag. Att känna tacksamhet över att jag kan styra min tid själv. Att jag kan vara utomhus när andra kanske måste sitta inne och jobba fast att det fortfarande är så somrigt ute.

Även om det finns det som jag saknar från den tiden jag var i arbetslivet, så har också denna tid i mitt liv många positiva saker att ta vara på och njuta av. Till exempel har jag massor av tid att ta hand om min hälsa. Att vara ute i naturen. Känna mig fri från andras krav på prestation. Möjligheter till pauser när jag behöver det. Tid att blogga och skriva och skapa. Ett liv med mindre tidsstress. Även om där finns delvis annan stress i mitt liv idag istället. Men eftersom jag har gott om tid för återhämtning så är det ändå hanterbart.

Jag har inget minne av att jag hade ångest för att jag skulle börja jobba efter semestern alla de år som jag arbetade. Jag brukade tycka att det var skönt att komma in i vanliga rutiner igen. Även om jag så klart njöt av att vara ledig när jag var ledig. Hur som helst så hade jag ett jobb jag gillade och jag tyckte om att arbeta och att samarbeta med andra människor. Det gjorde mig glad. Säkert kan det kännas annorlunda om man är på en arbetsplats där man inte trivs.