Om inte jag

Om inte jag följer mitt hjärta.

Vem ska då göra det?


(Anna-Karin Mattsson)

Tredje advent

Idag är det dags att tända det tredje ljuset i adventsljusstaken. Båda mina döttrar är hemma idag. Det ska bli glögg och pepparkakor och minsann om inte yngsta dottern pratade om att hon ska baka lussekatter idag också.

Min mamma har haft hembesök av läkare och sköterska. Jag var med. Läkaren talade särskilt med mig efteråt. Han sa att min mamma är inte tillräckligt dålig för att de ska kunna lägga in henne på ett korttidsboende om hon inte vill det. Och det vill hon inte. Hon vill vara hemma hos sig. Men hon är så svag och undernärd att livet kan ta slut när som helst för henne. Det är ingen som vet, eftersom man inte kunnat undersöka henne fullt ut.

Skulle hon ramla omkull och bryta något, eller om hon skulle behöva opereras t ex i magen, kommer man inte att göra det därför att det är för riskfyllt att göra det i det skick mamma är nu, sa läkaren till mig. Det kan vara en tumör i magen på henne, sa läkaren. Men som sagt, ingen vet.

Jag ska inte känna någon skuld, sa läkaren till mig också. Han sa också att man tar en dag i taget nu. Det gör jag också. Mamma har inga smärtor just nu. Det är jag tacksam för. Hon kan äta lite igen. Vi hjälps åt med att hälsa på henne och att hjälpa henne med det hon längtar efter och som vi kan göra för henne.

Jag har tårar som trillar på mina kinder varje dag. Ibland vaknar jag mitt i gråt på natten eller morgonen. Det är kanske ovissheten som är det mest jobbiga just nu. Att inte veta om eller hur eller när.

Acceptans och tacksamhet över dagen som är.

Frid över tredje advent.