Igår snöade det för fullt igen. Ju längre den här vintern gått, ju mer har fantasierna om andra platser smugit sig på mig. Tänk att bo i ett litet, litet sött stenhus i Provence, till exempel. Vad kan medeltemperaturen ligga på där under vinterhalvåret? Plus femton grader kanske?
Tänk att vakna, slänga på sig den blommiga bomullsklänningen och den tunna koftan. Knalla iväg till bagaren och köpa sig dagsfärsk pain riche eller croissant till frukost. "Bonjour, Monsieur". "Bonjour Madame". Tänk, att få heta "Madame" hela tiden... eller Mademoiselle.
Vandra hem igen på slingriga, trånga kullerstensgator i morgonsol, hälsa på människorna jag möter, "Bonjour Monsieur", "Bonjour Madame". Klappa någon lösspringande liten hund. Skratta med ett barn. Njuta av de blommande körsbärsträden. Eller senare; den gula mimosan, de lavendelblå doftande fälten av lavendelblommor.
Jag skulle bara tvätta mig med lavendeltvål. Jag skulle äta Salade Nicoise, Bouillabaisse och tomater så stora, saftiga och goda som bara de tomater är som mognat i Sydfrankrike. Jag skulle dricka massor av vatten. Och kanske lite, lite vin.
Frukosten skulle jag äta på gatan precis intill den vackra provenceblå dörren till mitt lilla grå stenhus. Sitta där vid mitt lilla runda bord i plåt som är lite skrangligt och guppar lite upp och ned på kullerstenarna när jag äter. Titta på folk. "Bonjour, Monsieur", "Bonjour Madame"... Nicka vänligt och le mot de andra.
Sedan. Ta upp min laptop och blogga en stund medan dagen vaknar allt mer. Njuta av surret från människorna, det vackra franska språket. Ta siesta efter maten, flera timmar lång. Njuta av varma försommarkvällar med surrande insekter redan i februari eller mars.
Om nu någon som eventuellt läser detta, skulle se några nackdelar med att bo i södra Frankrike, eller kanske rent av hitta fullständiga felaktigheter i det jag beskrivit, så ber jag; berätta det inte för mig. Låt mig få fortsätta att drömma. Åtminstone tills den första tussilagon dyker upp här hemma hos mig i Norden.
