All denna kärlek i världen

Det finns så mycket kärlek här i världen.

Jag mötte den idag igen. Först inuti mig själv, på väg förbi kyrkan som lät en stilla ringning strömma in genom mina öron till min själ. Sedan i fåglarnas så intensiva, förväntansfulla kvitter trots frosten som fallit under natten som ett vitt täcke igen över marken.

Sedan när jag möter mina arbetskamrater. Jag får leenden, jag får klappar på axeln, uppmuntrande ord, vi kramar varandra. Kärlek. Arbetsglädje.

Kärlek... när vi sitter tillsammans och planerar arbetet. Inser att vi måste planera om igen, göra det lättare för var och en, så att alla orkar utan att stupa. Kärlek...

Kärlek... i påskägget som låg där på bordet framför vars och ens plats vid bordet. Ett litet påskägg som någon fyllt med en påse mandelägg, en bit mörk choklad och en dröm... varsin trisslott till alla, en trisslott som kanske, kanske innebär en miljon... kärlek, drömmar... kärlek.

Kärlek... i ögonen, i leenden, i skrattet kring bordet. Denna kärlek som kan verka så liten men som är så ofantligt stor. Så stor för mig att hela jag känner mig överfull av den. Känner mig som en uppblåst stor blå badboll, uppblåst i kärlek, med kärlek. Överfylld, sprickfylld av kärlek.

Kärlek... när jag hör skogsduvorna kuttra i parken intill kyrkan på väg från jobbet till bilen. Jag ser ett litet barn lyfta sina armar mot himlen, se upp i det blå och skratta... kärlek...

Kärlek... finns överallt... i mig... i dig... i alla jag möter... i allt jag ser runt omkring mig... kärlek... min kraftkälla... det som gör mig till en levande människa i ett oändligt och hisnande universum. Ett universum av kärlek.

Tisdag i påskveckan

Det var inte mycket till rubrik jag skrev idag, men så är jag stressad också. Fast jag vill skriva lite ändå, för det är en så bra början på min dag. Jag samlar mina tankar och det är fint.

Snart ska jag in på veckomöte på redaktionen. Det ska bli kul. Jag trivs bra med människorna där och får skratta mycket. Och så kan vi prata igenom hur vi ska lösa allt det jobb vi har framför oss under den närmaste tiden. För det är, vad det gäller mig, på gränsen för vad jag orkar med känner jag. Jag har jobbat mer nu de senaste tre veckorna än tidigare och det känns. Livet ska vara mer än bara jobba, tycker jag. Man måste också orka och hinna med att ta hand om sig; motionera, umgås med vänner, göra sådant som man tycker är roligt, ha en hobby. Som för min del att blogga, till exempel.

Min katt ligger ovanför elementet på fönsterbrädan och latar sig. Hon är så lat, min katt, att hon ligger ned och dricker vatten ur vattenskålen. Lutar hakan mot vattenskålen medan hon dricker. Det är vad jag kallar att vara lat. Men söt är hon, min katt. Och mycket, mycket älskad.