När jag var liten brukade jag leka i den här lekstugan. Fast på den tiden var den röd, grön och vit. Målad i äkta falurött. Det är min farmors bror som har gjort lekstugan. Idag finns den i min trädgård. Den är ungefär 75-80 år gammal. Min farmors bror gjorde nämligen lekstugan till sin egen dotter, som är ett antal år äldre än mig. Så jag fick lekstugan när hon hade lekt färdigt i den.
Vad jag lekte i den här lekstugan! Jag och mina kompisar! På förstukvisten, som var inbyggd på den tiden och hade två små bänkar, där stod jag och gjorde "mat". Det vill säga jag hade plockat vinbär från buskar bakom lekstugan. Röda, vita och svarta vinbär. Sedan la jag dem i en sil med en burk under. Och så pressade jag vinbären genom silen med en sked. Sedan blev resterna av vinbären som små runda kakor som jag torkade lite i solen. Och så matade jag alla mina dockor med "kakorna". Saften från vinbären blev saft. Till dockorna och till mig och mina kompisar. Vi sötade rejält.
Mot den fina gamla dörren till lekstugan stod man och blundade när man lekte kurragömma. Där räknade man till hundra. Eller hur långt man nu hade bestämt att man skulle räkna. Sedan vände man sig om och såg inte till en enda av alla sina kompisar. För de hade ju gömt sig. Så då sprang man ut och letade. Kurragömma!
Inne i lekstugan hade jag vackra gammeldags möbler helt proportionerliga till stugan. Fint målade i pastellfärger. De såg ut som klassiska gamla trädgårdsmöbler. En liten, liten soffa, ett hopfällbart litet bord och två pyttesmå stolar. Min farmors bror hade tillverkat de möblerna också. Han var lärare bland annat i träslöjd och han var mycket noggrann med allt han gjorde. Det är nog därför lekstugan finns kvar än idag. Virket är väl utvalt av min farmors bror.
Ibland skulle jag och kanske min bästis övernatta i lekstugan. Tänkte vi. Vi släpade in madrasser, kuddar och täcken. Men när det blev mörkt slutade det alltid med att vi gick hem. Vi var för mörkrädda för att sova i lekstugan.
En gång gifte jag mig i lekstugan också. Eller om det nu var strax utanför. Jag minns inte riktigt. Jag gifte mig med min bästis. Hon fick vara brudgum för hon hade kort hår. Och jag var bruden för jag var minst och hade långt hår.
Livet var enkelt på den tiden....
Det kanske kommer fler berättelser från min lekstuga. För jag riktigt känner hur minnena väller fram när jag tittar på bilden. Och inuti lekstugan, när jag går in där som vuxen, och känner doften och blundar. Då minns jag hur det kändes att vara en liten flicka. Jag minns att jag tyckte lekstugan var stor. Rumsuppfattningen ändrar sig med åren.
Något som jag gillade och fortfarande gillar mycket med min lekstuga, det var fönstren. För genom fönstren kunde jag leka affär. Jag kunde putsa fönstren och vädra gardinerna. Släppa in frisk luft. Precis som i ett riktigt hus. Fönstren på min lekstuga är mycket vackra. 75-80 år gamla. Riktigt, riktigt fina är de, tycker jag. Jag, mina kompisar och mina egna barn och deras kompisar har gjort en annan sak också genom de här fönstren. Hoppat ut! Klättrat in och ut. Massor av gånger! Idag vet jag inte om jag kan det. Jag kanske provar en dag, jag får se.
