Den där känslan när man utan problem kommer i ett par jeans som har legat och väntat i garderoben i tre år.
Den känslan fick jag uppleva i morse. Surrealistiskt. Särskilt som jag inte ändrat kosten alls.
Däremot sover jag mycket bättre nu än den där tiden när min mamma
åldrades och dog och under den första tunga, trötta tiden efteråt.
Mycket mindre stress har jag idag än då också på andra plan. Jag har
till exempel fått lugn och ro från Försäkringskassan. Åtminstone för en
längre tid.
Var sak har sin tid i livet.
Precis som jeans.
Jag känner att jag långsamt reser mig.
Upp, upp, upp...
Uppåt.
Igen.
Av min cybervän Kim M Kimselius fick jag veta att det är Chokladens dag idag.
Ett härligt sammanträffande med att jag kom i jeansen i morse.
Det blir till att fira med choklad för mig idag.
En Guldnougat kanske?
Eller en god mörk choklad med mintsmak kanske?
