Människan kan icke leva av bröd allena

Hon: "Så glad jag är att jag har mina vänner i cyberrymden. De är alltid vänliga, ryter inte, skriver vackra och visa saker, det gör mig så gott i själ och hjärta".

Han: "Får du mat från dem också?"

Nya blommor till köket och oro för mamma

De rosa pelargonerna i mitt köksfönster sjunger på sista versen. Idag ska jag åka till Blomsterlandet och köpa nya blommor. Jag tror att det blir rosa Höstglöd. De är tacksamma, precis den sortens blommor som jag har nu för tiden i hela mitt hus. Det räcker att vattna dem en gång i veckan. De fäller inte och skräpar ned. De finns i många färger. De är vackra och finns i olika varianter. Och de brukar blomma ända fram tills jag ska göra adventsfint. Alltså är de också ett bra val ekonomiskt, tycker jag.


Tänk vilken skillnad det kan göra att köpa sig en ny blomma! Det kan lyfta ett helt kök och göra en gråmulen dag som idag lite mer hoppfull och livgivande.

Jag ska hälsa på mamma idag, ta en fika med henne. Hon har kräkts i helgen på natten och haft ont i magen. Vad det är med henne vet jag inte säkert, inte läkarna heller. Det enda jag vet är att allt inte är som det ska, att det troligen finns en underliggande sjukdom bakom de besvär hon har.

Vissheten om det är smärtsam och får mina ögon att tåras. Jag övar mig i acceptans och tillit. Jag älskar min mamma så mycket. Jag ska köpa en ny blomma till henne också idag. Jag har en känsla av att hon också sjunger på sista versen, så som mina pelargoner gör just nu.

Bäst att ge blommor till de människor man älskar så länge de finns här.